Kom ihåg det här Naaja, det finns bara en enda människa vars kärlek du kan räkna med i evighet amen och det är din egen. Alla andra kommer och går. I alla fall de flesta. Det är dig själv du måste älska, eller åtminstone stå ut med. Det kan bli ett livslångt projekt, om du har otur.
Nej, jag säger det inte till henne. Hon ligger och snusar i sin vagn som jag drar runt på stan, medan dottern skriver eller redigerar i mitt kök hemma på Möllan. Hon ska bli klar med sin bok.
Det är hur som helst för tidigt för den sortens bittra sanningar för en sexmånaders unge. Så vaknar Naaja och tittar sig omkring. Stora bruna ögon ser en stor värld, lite väl stor för många av oss, så mycket att ta in, så mycket att vilja förändra, så mycket kärlek som hänger som mogna äpplen på en gren och som precis som dem riskerar att falla ner till marken och ruttna bort. Jag är så dålig på det där med timing och tvåsamhet. Jag är före eller efter och aldrig i balans.
Kanske Naaja får växa upp och skapa en värld där normerna är helt förändrade, där saker som sexuell läggning och tvåsamhetsnorm är något vi läste om i skolan, som sambeskattning och värnplikt för män. Jag hoppas det.
Men det kommer inte att komma gratis. Världen är full av ebbor och jimmiesar, unga människor som längtar bakåt. Kampen verkar vara evig och bakslagen tusen.
Kom ihåg det, Naaja, avslutar jag min dryga utläggning i tanken. Hon ler tillbaka, som om hon vill säga att det nog fan löser sig. Chilla, morfar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar