09 september 2018

Natt mot valdagen

Det är natt mot valdagen och jag ligger i min säng, som inte är en riktig säng utan en bäddsoffa och lyssnar på tystnaden. Jag tänker att nästa blogginlägg kommer att vara en valanalys och jag fruktar vad den kommer att behöva innehålla, något om själens obotliga ensamhet och sökandet efter sammanhang, kanske? Men vi får väl se. Det privata är politiskt.
Jag står utan banderoller och flygblad den här valrörelsen och kollar läget, men jag lägger mig ändå i, hugger mot dumheter, det finns kanske i min nedärvda essens att göra så.

Jag kan bokstavligt talat inte sitta still, det är både en välsignelse och en förbannelse.

2018 är annars mitt mest inåtvända år på länge och jag tänker att det får lov att vara det. Förra året var de dramatiska beslutens år, nu går jag istället in i mitt eget, hittar en ny roll i världen.  Det skulle bli kärlekens år sa min vän med det lockiga håret, men både hon och jag har det kanske för bra i våra iden för att verkligen längta efter det på allvar. Offret tycks vara för stort. Någon skickar en vänförfrågan på facebook, men det är bara en bot eller fake eller vad det nu heter. Så värst många nya bekantskaper dyker inte upp och jag är usel på att behålla dem som jag hittar. Så har det alltid varit. Jag hanterar min ensamhet som en man, verkligen typiskt så.

”Det här säger jag för att jag tycker om dig”, säger en annan vän, hon med de snabba sanningarna. ”Du nedvärderar dig hela tiden”. Det har jag hört förr.
Men jag tänker att hellre det än att låta hybrisen flöda. Men hon har rätt. Hon brukar ha det.

Jag ser ett ex på en datingsida, (varför finns jag ens där?), men hon blockar mig utan att jag så mycket som blinkat till henne. Det är sorgligt, mycket skulle jag göra, men aldrig flörta med ett ex på nätet. När glaset är repat så är det. Hennes presentationsbild har jag tagit. Hon ler mot kameran, men redan då bilden togs var vi över och historia. Vi sökte efter sätt att ändå finnas i varandras liv. Bilden är tagen i ett annat land, det brukar vara så när en vill göra reklam för sig, som om det vanliga livet, jeans mot grå fasader aldrig skulle kunna attrahera någon.

Det är natt, nästan morgon och jag borde såklart sova. I morgon ska jag rösta och springa en lång runda, egentligen hade jag planerat en resa, men jag behöver spara kraft och pengar. Jag lägger undan ipaden, öppnar balkongdörren och låter vinden svepa in.

Edit: tror inte att jag orkar någon valanalys.

Inga kommentarer: