09 augusti 2018

Novi Sad #törnbladtågluff18

En gråsparv trippar över spåren på stationen i Skopje. Det är bara hen och jag där i den stora banhallen. Sex spår finns där, stationen är som så många på Balkan överdimensionerad i förhållande till trafikmängder. Det ger ett ödsligt inryck, nästan spöklikt.
Så rullar ett lok med en vagn in. Vagnen är övermålade med graffiti, det ser slitet och slarvigt ut.
Folk går av, andra dyker upp och går på och sen blir det tyst och tomt. Jag sitter och läser och dricker vatten. Jag väntar på mitt nattåg som ska föra mig till Belgrad, där jag ska byta och ta ett annat till Novi Sad. Hur många gånger har jag suttit så här och väntat med en ryggsäck? Ingen aning, men många gånger har det blivit. Det är något som är jag, ryggsäcken, stationshuset, väntan på tåg och koll i tidtabeller och läsning i en sliten pocket som jag drar fram ur ryggsäcken. Jag var femton år första gången. Tågluffning är ett gift. Så dyker en engelsk kvinna som heter Teyah, sätter sig bredvid mig och vi börjar prata. Vi ensamluffare hittar varandra. Nattåget glider in och vi går på. Det är ett helt vanligt tåg med fyra sittvagnar. Inte en enda sov- eller liggvagn. Det är sunkigt och gammalt, men det rullar ändå. Hittar en kupé som vi får dela med ett ungerskt par som åkt hela vägen från Grekland, som tydligen är tågets startpunkt. Vi presenterar oss och pratar. Den ungerske killen frågar om vi sett många immigranter i Makedonien. ”I Grekland var de överallt”, säger han. Börja inte, tänker jag, för då måste jag säga emot och då blir stämningen dålig. Men han tystnar rätt fort. Vi pratar mer väder och vind. Hans flickvän heter Anna-Maria och hon sitter mest och ser söt ut, liten och mörk. Killen sköter snacket. Så småningom ebbar pratet ut och vi lägger vi oss eller halvligger i alla fall och jag somnar. Tåget rullar i långsam, lagom takt och stannar vid gränsen för passkontroll och en vid ett annat tillfälle rycks dörren upp och en serbisk polis säger till oss att passa våra saker, för det finns tjuvar ombord.

Till Belgrad kommer vi inte med tåget, för det byggs om på spåret och vi får gå av i en förort och ta spårvagnen in till stan. Vi tjuvåker, ingen av oss har serbiska dinarer och vi hade inte den blekaste aning om att tåget inte skulle gå hela vägen. Och nu är det visst en helt nybyggd station vi ska till, den gamla som Sara och jag åkte ifrån förra året är stängd och övergiven. Vi hittar, men inte utan besvär, det byts till en buss och när vi kommer till den nya stationen så är där lika öde som i Skopje dagen innan. Men nytt ärr det, Teyah går för att leta upp ett hostel och den ungerske killen skäller oavbrutet på på de serbiska järnvägsbolagets inkompetens och jag blir lite trött på hans röst. Jag sätter mig och läser, hungrig och trött. Ingen vare sig säljs eller serveras på Belgrad Centar och det är varmt och ingen affär i sikte utanför stationsutrymmet. Tåget till Novi Sad blir först en, sedan två och till sist tre timmar försenat. Ungraren svär och hans flickvän fortsätter att le och vara söt.
Sen kommer vi iväg ändå. Det går sakta, men det fungerar. Halvvägs till Novi Sad byter tåget riktning och jag undrar om vi ska tillbaka till Belgrad. Men nej, det är inga problem, vi kommer till sist till den vojvodinska huvudstaden. Jag vinkar hej till ungrarna och går av. Tåget fortsätter och jag går ut ur stationen. Tjugofem blåa bussar från kommunisttiden och några taxis finns på stationsplanen. Gatorna är breda och husen höga.

Det är svårt att hitta fram utan Google Maps, menefter en stund hittar jag en stor karta över stan utanför den stängda turistinformation. Folk hjälper desstutom gärna till och visar vägen. Rätt länge tror jag stan bara består av breda avenyer, stora kommunisthus och sunkiga bussar, men det finns en renoverad gamla stan.  Jag hinner inte in där förrän regnet börjar ösa ner och blixtar dundra. Rusar in på ett kafé och beställer iskaffe. Sitter en god stund och tittar på folk, innan jag vågar mig ut igen. Viker runt ett hörn. Där bakom en kyrka ligger mitt hotell.

Nästa stopp är mer oklart. Har inte bokat något alls.


Inga kommentarer: