Sitter på ett av mina favorittåg, ICE T och funderar på att skriva en dystopisk novell om Sverige under SD-styre. Jag fattar prnnan, men det blir inget av det. Kanske är jag på för gott humör för dystopier.
Jag kollar ut istället. Bayern går över i Niedersachsen och vi passerar Lüneburg, Hannover och jag vet inte allt. Landskapet skiftar, det kunde varit Sverige. Sen blir vi stående en timme för att en grävskopa hamnat på spåret. DB bjuder på vatten och kex, men jag har köpt mackor med mig. På alla anständiga tyska stationer finns det bagerier, eller i alla fall försäljning av nybakat bröd med eller utan pålägg eller fyllning. Jag härdar ut, jag är på hemväg.
Tar vägen om Flensburg och Fredericia hem. Flensburg står på min bucketlist för Tyskland, för det är något visst med gränstrakter, med blandspråk och mixade stilar. Här har gränsen flyttats fram och tillbaka en del. Och det är en charmig stad, centrum ligger en bit från Hbf, gågatan är som gågator är och jag tar den tyska finfika jag lovat mig. Sitter och lyssnar på tyska och danska och räknar mina sista euros innan jag går tillbaka till stationen. Det är dansk och tysk arkitektur om vartannat och ett stort hus på vägen heter Deutschlandhaus, som en slags markering. Stilen är trettiotal.
De har en bio som ska visa mamma Mia senare på dagen. Stationens bistro är charmig och gammaldags och jag köper en glass för att bli av med växelmynt.
På tåget pratar jag med en tjeckiska som ska göra postdoc i Ålborg. Vi pratar vatten och avlopp, eftersom det är hennes specialitet och en del av mitt politikområde. Hon är ung och längtar efter att få göra en skillnad. Vi vinkar hej i Fredericia och jag åker vidare över bält och sund och kommer hem. På Möllan är det skräpigt och jag minns Tiranas skinande gator och Neapel med överfyllda sopcontainrar. Klokare och med ny energi sätter jag nyckeln i mitt eget lås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar