30 maj 2018

Bara det lilla, det räcker

I morgon ska jag gå till psykologen.
Det är dags att reda ut några saker. Skulden. Mest det. Saker jag inte tänker fördjupa mig i här, saker som rent intellektuellt är banaliteter och lika lätta avfärda som påståenden om att jorden är platt eller att kärnkraft är säkert eller så, tror jag i djupet av mitt inre är mitt fel. Men det är det inte.
Jag har skrivit här i bloggen saker som att jag nog inte kan leva med någon, att jag har förstört alla mina hittillsvarande förhållanden, men sanningen är att jag inte är så märkvärdig på den fronten, utan troligen som de flesta andra. Däremot är det en utmaning att försöka leva normkreativt i den här världen, men jag har tyvärr inget val, för jag ställer inte upp på unkna sätt att göra saker. När jag ser hur människor jag en gång respekterat högt gör sig till någon annan och förnekar saker de en gång höll kära för en partners skull, för konventionen och vad vet jag så fylls jag av sorg. Gud, låt mig slippa bli sån. Men låt mig ännu mer bli fri från skulden, låt mig ha det så bra som jag kan, låt mig älska mig själv som jag är. Bara det lilla. Det räcker.

Inga kommentarer: