02 september 2017

Tidvatten

Soffan står mot en annan vägg nu; alla soffors moder som efter vad det sägs inte kan lämna lägenheten i ett stycke.
Vi får hoppas att nästa ägare vill ha den. Den hör hit, som ljudet av glada människor och gula bussar som drar iväg mot Svedala och Klågerup på gatan nedanför, som doften av falafel och indisk mat och en svag aning av sushi från restaurangerna i huset.

Och nu bor jag utan partner i den stora lägenheten. Men redan första kvällen kommer fjortisen och laddar ner film och äter choklad och sedan kommer sextonåringen med flickvän, cola och pringles och stegar upp till övervåningen. Inne i mitt huvud sjunger Plura och Mauro Peter LeMarcs Tidvatten och jag bestämmer mig för att ta ut den på gitarr vid tillfälle.

Jag duschar efter flytten och belönar mig med Ben and Jerry's. Sa jag förresten att ni inte behöver tycka synd om mig eller Sara? Tror nog snarare att det är fler som borde se sig i spegeln och fundera på om det är detta som är livets mening, denna tvåsamhet, detta att låta livet passera utan vidare analys, dessa prylar och drömmar om större hus och bilar med högre motorstyrka.

Men var och än får såklart bli lycklig bäst den kan. Inse att det är just det som Sara och jag försöker göra. Och med det lämnar bloggen ämnet skilsmässa för denna perioden. Tror det är dags att vässa de politiska klorna.

Inga kommentarer: