03 september 2017

Det finns en förstaplats som inte går att nå

Pratade med en kollega härförleden. "Jo, men behoven finns ju överallt", menade hen på. "Barn kan vara olyckliga även i finare områden".
Det är naturligtvis sant. Lycka kommer inte rullandes in i carporten per automatik bara för att en är betrodd med lånelöfte. Ätstörningar och psykisk ohälsa finns även där, liksom funktionsnedsättningar.
Men hur en än kammar mattfransarna, så står följande klart: klass trumfar allt. En lyckad person från Biskopsgården är lyckad trots Biskopsgården, en misslyckad person från Långedrag är misslyckad trots Långedrag.
Invandrare med bra utbildning, må städa och rulla falafel i Sverige, men deras barn återtar snabbt klasspositionen från hemlandet. Kvinnor, HBTQ-personer, människor med funktionsnedsättningar, alla har det bättre och får det bättre i medel- och överklassen. Ohälsotalen är högre i fattiga områden än i rika, det är fakta som inte går att trolla bort.

Det handlar framför allt inte om pengar, det kan en vinna på Lotto, det är kulturellt och socialt kapital som gäller och det är här vi i förskola och skola kan tända stjärnor i ögonen på de barn som inte kan föra sig på tillställningar, för dem vars föräldrar inte köper kravmärkta linser, utan mer chicken nuggets i storpack.

Vi kan ge dem verktyg att väcka ett hopp och en stolthet över det de är, människor med samma värde som alla andra. När medelklassen kommer till orten och vill se dribblingar och hip-hop och känna doften av alla härliga kryddor, så hälsa att det är bättre att de avstår från reseavdrag och Rotrut och allt vad det heter. Hälsa att det är bättre att de ser till att de bästa lärarna jobbar där de gör mest nytta och betala dem därefter.

Låt er inte luras av tufft snack. Ingen tror att de är någon där jag kommer ifrån.

Det går att ändra på.

Inga kommentarer: