Tio år nykter

Den morgonen vaknade jag på en parkbänk till fåglars kvitter. Jag visste var jag var någonstans, men inte hur jag kommit dit. Jag var 43 och fyrabarnspappa och dessutom förtroendevald politiker. Det gick inte att ha det så här. Man ska inte vakna på parkbänkar. Men jag var gränslös och trolös och hade dessutom en affär med en upptagen kvinna av samma sort som jag, även det en signal om att saker måste hända. Senare, på eftermiddagen samma dag, skulle hon låta en bomb av högsta tänkbara magnitud explodera i min mobil medan min son spelade fotboll på Limhamns IP. Jag sörjde då, men nu tackar jag, för det var en nödvändig väckarklocka. Jag levde som om jag ville att allt skulle gå sönder och jag blev i stort sett bönhörd. Men jag tackar också för det, för ibland måste man ner i gruset och kravla, innan man kan ta sig upp och bli hel, eller i alla fall helare igen.
Om precis en vecka har jag varit nykter i tio år. Jag tar ut det i förskott som jag gör med så mycket annat här i livet.
Det var den kvällen det var grillfest i Pildammsparken med kompisarna på mitt dåvarande jobb och jag kom indansande vid sju, utan något att grilla, men med bag in box som blev min sista festkväll med alkoholen som chef. Låt oss slå fast något självklart: alkoholism kommer inte till er som mår dåligt av sprit, utan till oss som mår bra av den. Jag minns knappt min sexdebut, men första fylla var som att skåda himlens gator av guld. Jag visste med ens att detta var vad jag skulle ägna mig åt. Det var den enda revolution mitt vänstersinnade lockiga huvud fick uppleva. Men den var å andra sidan desto häftigare, men som alla revolutioner slog den över i terror till sist. Men tills dess, åh, all oro, ångest, tråkiga erfarenheter och komplex försvann som en fis i vinden när kung Alkohol pekade med hela handen.
Där, den sista kvällen i Pildammsparken drack jag först min egen bib, sen ur någon annans. Jag minns en hetsig diskussion om invandring med en kollegas man, för det här var innan SD var det normala, men sen minns jag väl just inget. Jag hade ingen aning om att det var min sista dans med alkoholen. Jävlar, vad han kunde föra. Jävlar, så svårt det är att lära sig att själv ta steget.