Stolt över att få vara med och bygga stan

Sätter klockan på 06.00, men vaknar av mig själv långt tidigare. Lakanen luktar sjukhus och tydligen har jag någon slags altan utanför fönstret. Jag är i Höör, men ska konferera om budgeten för trafik och gator i Malmö. Men först en löptur genom backlandskapet, förbi djurparken och lustiga ortnamn som slutar på -arp och så. Det är vackert på landet, but I´m thankful for My Möllanhome, för att travestera Neil Young. Människor är roligare än träd och gator mer spännande än landsvägar. Man kan fundera på varför vi ska sitta på en kyrklig konferensanläggning i epatraktorland och prata om livet i stan. Antagligen vore det bättre om vi satt ute på Rosengård. Lev i den verklighet du vill ha makt över, liksom. Det är en bekymmer om politiker drar sig undan världen och slutar lägga örat mot rälsen för att höra om tåget kommer. I USA och England vilade man tryggt. Det kostade. Jag tänker att vi som sysslar med politik behöver ha både visionen och nuet levande. Vi får inte drunkna i utgiftsposter, utan måste se stan om fem-tio-tjugo år, göra våra drömmar till planer och våga uttala dem. I det ingår ocksÅ att inge hopp, att inte bekräfta rasisters och dysterkvistars världsbild. Det går att utjämna skillnader, att göra de svaga starkare och det går att lösa klimatkrisen. Min nämnd är väldigt hands on och det passar mig. Vi bygger mötesplatser och cykelbanor, gör gator smalare så att barn ska kunna ta sig till skolan och vi gör byggklar mark till företag och bostäder. Drömmarna blir till byggkranar och träd, en kopp kaffe i Pildammsparken en solig eftermiddag och en promenad nerför Södergatan i novemberhaglet. Jag är stolt över att få vara med och bygga stan.