Och solen går i moln i Bryssel

Hela torsdagen går vi runt i Bryssel och kollar på vackra och fula hus, styre av kissande pojkar och så äter vi musslor och våfflor och dricker öl (Sara) och mineralvatten (jag) och lyssnar på flamländska, franska (mest) och andra språk. Det är soligare än hemma och fullt med folk på de stora stråken och mindre på bakgator och avkrokar. Vi ser också beväpnad polis med blänkande automatvapen vakta oss och platser som kan tänkas vara potentiella mål för terrorism. En grupp unga poliser eller om det nu är militärer släntrar ner för trapporna vi EU-parlamentet. De ser ut att vara i 20-årsåldern. Bara pojkar, tammefan. Att vi måste skydda oss är självklart, nu när allvaret nått vår del av världen. Också Sverige, bara för en vecka sedan. Ingen är immun. Men vi promenerar glatt runt. Inga terrorister ska få begränsa vår frihet. I ett annat land där jag spenderat en del tid är detta med fordon som kör ihjäl väntande eller vandrande människor vardag. I Israel är det alltid höjd beredskap. Men den medkänsla som Sverige fick av en samlad värld, kan Israel bara drömma om. Det antyds mer än på ett ställe att Israel liksom får skylla sig själv. Det är olika standards för olika länder. Här i Belgien liksom hemma i Sverige ser jag många tjejer och kvinnor med hijab och jag kan inte låta bli att tänka att de måste känna sig en aning uttittade och utpekade när terroristskräcken sprider sig. Man hör ju också snacket på sina håll. Men oavsett vad jag månde tycka om islam som religion med alla dess regler, så är det lindrigt sagt hål i huvudet att titta snett på vanliga fredliga muslimer, för att en handfull är idioter. Vi började inte orera om katoliker i allmänhet när IRA sprängde bomber i Londons tunnelbana och ingen ber mig ta ansvar för den där galne norrmannens terrordåd, trots att vi bär samma förnamn. Tvärtom. I vårt mångfaldiga Europa är både rättigheter och skyldigheter lika för alla och var och en får stå för sina handlingar. Och solen går i moln i Bryssel och den brittiska flaggan hänger ännu en tid utanför kommissionens byggnad. Världen är både underbar och vansinnig.