När vänstern krokar arm med patriarkala gubbar

När folk som kallar sig vänster eller feminister krokar arm med korkade patriarkala snubbar som i religioners namn vill införa könsapartheid, så är det något som gått rejält snett. Kanske handlar det om önsketänkande, man vill att det ska finnas en annan sanning, att det faktiskt inte ska vara som det är att det bland några av Sveriges allra mest marginaliserade invånare frodas en starkt konservativ syn på kön, könsroller och kroppar?
Man låtsas därför som om krav på kyskhet i själva verket skulle vara att jobba för separatistiska feministiska rum där inga tafsande överröstande killar kan ta över, för det stämmer mer med den världsbild man bestämt sig för.
Men att köna barn som inte bett om det och sen dela upp efter dessa antagna könsidentiteter är lika fel som att dela upp efter synlig hudfärg och borde vara lika olagligt. Att även människor som ingår i fattiga och förtryckta kan vara annat än änglar tillhör livets nesligheter. Världen är inte fyrkantig.
Den slitna frasen om att låta barn vara barn kan förslagsvis byggas ut till att låta alla människor vara det de vill och önskar. Oavsett vilka kroppar de fötts med.