Dags för lönesamtal

Det är dags för lönesamtal med min chef och inför detta har jag fått ett mail med lönekriterierna. Eftersom det jag gör på jobbet inte ger några resultat i form av försäljningssiffror, betyg eller botade sjuldomar, så är det lite hittepå om engagemang och insatser. Allt ska bedömas, först ska man skatta sig själv och sen ska chefen jämföra med sina kryss. Fem steg eller så, från A till D -ish.
För chefen är man en bland 20, men för mig handlar det om kronor och ören som jag ska handla godis och kläder för. Det är inte helt oviktigt, alltså, även om man vill vara cool och låtsas att det är struntsamma.
När jag satt fattig som en lus i mitt omoderna hus, för att travestera Lundell, så var varje öre viktigt. Nu har jag det gott, men vem vet vad framtiden bär i sitt sköte.
Det som är underligt med att ens egna insats ska betygsättas lite random, är att den helt förhärskande idén i Malmös förskolor är att man skapar sig själv i mötet med andra, alltså i alla lägen blir som man umgås och att man således inte är någon på egen hand. Men det är alltså bara munväder när det är skarpt läge. Har du en kollega som varit sjukskriven och sett vikarier av minst sagt skiftande kvalitet svänga ut och in genom dörrarna så presterar du sämre och då får du såklart en sämre lön. Skyll dig själv att du hade otur.
Min syrra och jag satt i vinternatten i lördags och konstaterade att det där med lika lön för lika arbete nog ändå inte är så illa. Då har ju dessutom cheferna tid att chefa och slipper gissa hur bra man varit på en skala. Som ju dessutom är helt beroende av vilka man jobbar med.