Curlingskjutsande

Föräldraskapet är en enda lång prövning i att släppa taget, låta barn lyckas och ibland misslyckas och sen dra slutsatser av det tillsammans med dem. Från ettåringen som dricker vatten själv ur glaset för första gången och kanske tappar det ner på golvet, till nittonåringen som söker sin första lägenhet och allt möjligt däremellan. Jag vet att det är svårt för många och att det finns några få verkliga och ett stort antal inbillade faror därute.
Bland de verkliga farorna ryms trafiken och bland de i stort sett inbillade märks de kriminella som sägs gömma sig bakom varje gathörn i begrepp att attackera våra telningar. Igår när jag i kommunfullmäktige adresserade just den frågan lanserade jag begreppet "curlingskjutsande". Jag tycker fortfarande att det är ett bra uttryck och det blir inte mindre så för att SD:s och moderaternas tappra valarbetare gjorde sitt bästa för att hetsa mot mig. Rasisterna kan vi lämna därhän, men den mer anständiga högern borde fatta att osjälvständiga barn som ständigt skjutsas hit och dit växer upp i ängslighet, snarare än trygghet. Moderater som med munnen bekänner sig till en individualistisk ideologi och med samma mun talar om valfrihet borde reagera på att några tar plats från andra och att de barn som ger möjlighet att testa sina vingar blir lyckligare än de som ser världen genom ett bilfönster.
Om jag får fortsätta att vara med och bestämma i Malmö, så ska jag se att bygga stan så att barns och ungas självständighet och mobilitet växer. Och därmed motverka curlingskjutsande.