Måste nog prata om det här med min självbild. Jag fick alltså VG på den första högskoleutbildning jag gått på, vetefan, 18 år eller så. Ingen konstigt, det var en ganska enkel kurs, i ett ämne jag kan på mina fem fingrar. La dessutom ner rätt mycket tid på det. Det konstiga är att jag hela tiden, från kursstart tills resultatet lämnades ut, trodde att jag skulle bli underkänd. Så där var det inte förr. När jag gick på högskolan stadigt hade jag inga som helst bekymmer av det slaget. Jag visste att jag skulle fixa det. Jag visste att jag var smart och välformulerad. Men något har hänt på vägen. Det kan vara åldern, ingen vet. Det kan vara alla jävla motgångar, men jag har troligen inte haft fler motgångar än genomsnittet. Det sitter i mitt huvud, så enkelt är det. Och oavsett hur det kom in där så måste det ut därifrån. Det kan vara dags att börja leva som jag predikar. För minsta lilla unge i min närhet för höra att de duger som de är och att den egna ansträngningen lönar sig. Troligen gäller det även mig.
1 kommentar:
Men är det inte lite så? Att man blir mer självkritisk med tiden och då blir resultatet också bättre? Eller det är opedagogiskt att tänka så? ;0)
Skicka en kommentar