I natt sov jag som en sten fram till runt fyratiden. Då vaknade jag till, som vanligt, drack lite vatten och föll sen tillbaks in i drömmens värld. Vet inte vad jag drömde, men kanske var det om någon av alla gamla oförrätter, de har en tendens att hemsöka mig nattetid, till fromma bara för självömkan och flykt. Natten innan låg jag vaken. Som alltid när sömnen förvägras mig så snurrade huvudet och tankarna for fram och åter, långt från mindfulnessens välsignade tillstånd. Valnötterna är såna. Allt är tyst, bortsett från mina egna inre ljud. Minns att jag funderade på framtiden. Inget har jag lovat inför det nyutsprungna året, inga vilda planer, inga pretentiösa mål, konstaterade jag. Inte en tanke på sen, bara då och då och lite nu. Men lite har jag på gång. Jag ska gå en kurs i hebreiska och träna min kropp starkare. Men i övrigt vet jag inte. Det jag jag ändå ska göra är att drömma om en framtid. Och styra om mitt huvud från det svartaste, medvetet och utan att fega. Se där, ett löfte i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar