Ibland gnälls det alltför mycket på politikers beslutsfattande. Vi gör för lite. Vi genomför inte hela vårt partiprogram, lyckas inte pricka av hela önskelistan.Särskilt vänsterns plakatpajasar har för vana att sätta sina slogans mot våra bistert framförhandlade kompromisser, som det verkligen vore möjliga val. Men kritiken kan också vara den motsatta. Här i Malmö får vi styrande skäll av alliansen och SD för att vi prioriterar kollektivtrafik och cykling framför biltrafik, trots att vi i god tid innan valet sa att vi skulle göra just det. Hur vi än gör så blir det visst fel. Men det är bra att vi tvingas upp på banan och får bekänna färg. En sak som våra kritiker kunde bli bättre på är att fråga om och kolla upp vem som lobbat in ett visst beslut. Att det lobbas är självklart och ofta bra. Både fack och IOGT lobbar. Men så också AB Volvo. Helt plötsligt som från ingenstans började många olika sorters politiker förespråka bussbanor och en massiv satsning på elbussar. Argumenten skiftar i kvalitet, minst sagt. Några förstår inte att när de längsta bussarna på marknaden är fulla så är de det, oavsett underlaget de kör på. Andra begriper inte att elbussar aldrig är längre än en spårvagn och att det troligen är bättre att de kör på biogas än på el, eftersom vi behöver få avsättning för all biogas som produceras av matavfall som samlas in. Saker tenderar att hänga ihop mer än man tror. Politiker är sällan mer än människor och kan bländas av blanka prospekt och goda kakor. Granska det. Lata politiker ska inte komma undan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar