Lyssnar på Sanna Lundells Vinter i P1. Det handlar om lycka. Modigt ämne, på min ära. Fler än en skulle tycka att det är lyxlir att kunna reflektera i timmar över sånt flum. När folk där på slagfält och stränder, när de multiresistenta bakterierna sprider sig likt pesten och allt vad som tänkas kan finns av elände och nöd. Men jag tycker hon gör rätt. Varför finns skiten alls, varför gör vi det här? Hon kunde citerat sin far "Du vet lyckan är för enkel för att vi ska förstå den." För så är det ju, lyckan finns i detaljerna, i de små dagliga sakerna som vi tar för givna. Ibland bara basic stuff. Som att få leva. I somras satt jag och lyssnade på Sannas sommarprogram på det stora torget framför Tel Avivs stadshus. Mitt på torget finns ett minnesmärke över förintelsens offer och borta vid stadshuset minns vi hur premiärministern, nobelpristagaren Yitzhak Rabin sköts av Yegal Amir den 4 november 1995. Och häromdagen sköts några människor bara något kvarter därifrån, några vanliga människor som bara var där. Ja, det kunde ha varit jag om terroristsvinet bestämt sig för att mörda i somras och inte i förrgår. För enkel för att du ska förstå det, som sagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar