31 januari 2016

Ett politiskt klimat man vill spy på

Sverige är varken speciellt mycket rikare eller fattigare än förr, inget har gått sönder, inget samhällskontrakt är brutet. Ni kan stämma ner en tonart eller två och ta det lugnt, dricka ert kaffe och svara på remisserna i godan ro. Och diskutera frågorna klart och redigt utan personangrepp och ordmärkeri. Det är i alla fall vad jag skulle önska. Men det politiska klimatet i dessa dagar handlar mest om armbågar i ryggen om inte till och med pungsparkar. Det viktiga tycks vara att ta heder och ära av människor, odla konspirationsteorier och hetsa. Och som jag sagt förr så går jag aldrig med i det tåget. Jag skiter i vad random sexolog råkar ha sagt om marockanska gatubarn, jag struntar i var utrikesministern bor och jag försöker tänka vad människor egentligen menar istället för att hugga på ordval och dålig stavning. Jag vägrar att vara en idiot. För vi har en hel värld att förändra, ett tvågradersmål att nå, ett rasistparti att krossa, gränsbommar att spränga och barn att fostra. Lik flyter upp på Europas stränder, folk med davidsstjärnor synligt attackeras och bilisterna äger fortfarande stora delar av stan. Jag tänker andas och sen fortsätta slåss. Trots att vi har ett politiskt klimat som man vill spy på.

Inga kommentarer: