Tio år till

Ulf Lundell sjöng "gå ut och var glad", men förr mig blandades pirret med oro och rädsla för att sitta där ensam. Jag startade en blogg, för det var det nya heta. Min blåa fåtölj gick sönder och murgröna ramade in vardagsrumsfönstret och pilfinkarna kvittrade vackert. Jag köpte ekologiskt vin och saknade barnen, saknade kärlek och gemenskap. Nu sitter Sara mittemot mig i en skinnsoffa och tittar i mobilen. Vår fina lägenhet har högt i tak och på övervåningen sover en sjuttonårig revolutionär och tänkare. Man får det liv man skapar själv, inget kommer till dig utan ansträngning. Tio år är en gäspning i universum, men det är i tio år jag bloggat och jag kommer att fortsätta i tio år till. Håret kommer att gråna än mer, jag kommer aldrig mer att slå personligt rekord på maran och någon tredje småbarnsrunda blev det aldrig. Jag nöjer mig med att krama om de barn jag har och titta på nån liten Malte nere på triangelstationen. Om tio år har jag barnbarn och det blir han som i bloggens begynnelse kom insvepande med en mercedesstjärna runt halsen som blir först ut. Det blir mer politik, för jag är en politisk person ut i fingerspetsarna. Och stan kommer att växa, för det är i stan det roliga händer. Om tio år har vi avskaffat bilavdrag och ränteavdrag, om tio år är det slut med racing in the street här nere på Bergsgatan, om tio år får de som vill bo i röd liten stuga på landet hitta en försörjning själva, för vi i stan kommer inte att ha lust att subventionera svampplockning och skogspromenader.
GAIS kommer att vara tillbaka i allsvenskan och min pacemaker kommer tryggt att picka fram sina signaler här inne i mitt bröst. Om tio år är det fred mellan Israel och hennes grannar och jag sitter i en annan soffa i ett annat rum och planerar nästa resa dit ner.