Går runt på Möllan. Här finns tusen näringsidkare. Somligt är en smula dunkelt eller obegripligt , men de flesta är bara vem som helst som vill göra sig en hacka med hårt arbete och goda idéer. Det finns affärer där jag knappast begriper vad något av det som säljs ska användas till, sen är det vanliga arablivs och massor av matställen. Konkurrensen är hård och priserna låga. Det är ett liberalt Mecka, den här stadsdelen. Ändå var det just här som de socialistiska megafonljuden hördes som starkast på första maj och i valen fick Vänsterpartiet, de gröna och fi ungefär 20 procent var. Det är svårt att få ihop. Att folk är lite alternativa, bryr sig om miljön och att vi är feminister här är lätt att fatta. Här cyklar vi och här delar vi på föräldraledigheten. Vi funderar på meningen med livet. Men hur kan man vara socialist på Möllan? Om socialismen genomfördes här skulle allt som är roligt i vår stadsdel försvinna. För utan fri företagsamhet ingen mångfald, det är inte Coop eller kommunala cafeterior som folk vill ha här. Socialism är köer, tomma butikshyllor, tvåtaktsmotorer och någon som ska räkna ut vad just du behöver. Inte ens om det hade fungerat någonstans hade det varit särskilt roligt. Möllan är frihet och stök. Krossa kapitalismen, ropade dom, demonstranterna, sen gick dom och tog en billig öl eller en falafel. Sånt man kan göra på sköna liberala Möllan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar