01 maj 2015

Mitt eget jävla förstamajtal

Kamrater. Jag vet att ni inte lyssnar. Ni har fullt upp med att äta frukost eller sova ut i svala sängar, nedkylda av vind som lite lätt svept in från fönster som stått öppna hela natten. Från gatan utanför mitt hem hördes vid tvåtiden en nattlig diskussion om politik som höll på att sluta med slagsmål. Vet inte hur det slutade. Jag somnade om. Men nu är det alltså arbetets helgdag och IKEA:s parkering kommer att vara full av volvos, toyotas och Volkswagens. Svenskarna är ett småborgeligt folk som vill göra sin egen sorts musik och sjunga sin egen speciella sång. Få av oss går i räta led. Vi vill inte bo på kibbutzer. Det var väl det Per Albin Hansson insåg när han gjorde socialismen till något som det talades om i högtidstal, samtidigt som han rökte cigarr och drack konjak med kapitalisterna. Det svenska folksjälen finns inte, men funnes den skulle den stavas frihetslängtan. Han gjorde rätt grej, PA. Klassamarbete funkar.
Två av mina söner ska gå i förstamajtåg idag, om jag fattar rätt. En av dem dunsade in vid tolv och vi satte oss och snackade. Det var ett givande samtal. Vi står långt ifrån varandra ideologiskt, men vi vill varandra väl och i det mötet föds idéer. Att bara prata med likasinnade är en säker väg mot att bli dum i huvudet. Och vad ska jag göra idag, då? Springa femton kilometer och stärka ben och lungkapacitet. Hålla mitt eget jävla förstamajtal inne i skallen och svettas ut stress och demoner.

Inga kommentarer: