De gröna förändrar Malmö (slagord gör det inte)

Inför valet 2010 lanserade vi gröna parollen "De gröna förändrar Malmö". Den satt som ett smäck. Vi hade redan suttit i majoritet en period och både vi och stan vsr i rörelse, kände vi. De kravfyllda slagordens tid var över, nu byggde vi om stan i hållbar rikting. Man kunde ju önska att det gick lite snabbare, såklart, men verkligheten är ingen snabbverkstad, det är så mycket som ska inpassas och sys ihop i stad. Det kan vara frustrerande.
i ett samarbete är den stora frågan inte i vilken ordning man ska få igenom sina önskemål, utan vilka älsklingar man kan tänka sig att döda och vilka drömmar som man kan tänka sig att sätta på vänt. Under min första tid i nämnden jag nu sitter i är det djupt frustrerande att behöva prioritera bort saker jag vet behövs. Men alternativet att spendera nu och skicka räkningen till barnbarnen finns inte hos en grön människa och alla fattar att vi inte kan höja skatten år ut och år in för lågavlönade och redan prövade malmöbor. Nej, inte alla, dårå. Slagordsvänstern är inte med oss i resonemangen och konsekvensen är att de lämnar samarbetet och går över till att vifta med plakat istället. "Aktivism" som det kallas på deras språk, som om vi fritidspolitiker skulle vara passiva medan illröda stadshusanställda skulle vara mer aktiva. Fegisar som går när det blåser har vi ingen nytta av Malmö. Står man inte pall i sämre tider passar man inte att styra. De gröna förändrar Malmö. Slagord gör det inte.