25 april 2015

På lång och kort sikt: ögon som ser sådär och bokstavskombinationer

Vet inte vad som farit i mig. Pacemakern tickar på och jag gör saker. Bokar tid hos optikern, skriver och skickar in ett paper och allt vad det nu är. Kanske är det våren, men troligen är det livschansen som kom tillbaka. Och det visar sig att jag ser på nära håll med ett öga och på längre håll med det andra. De facto halvblind, alltså och osynkad. Sån som jag är. "Det här blir as good as it gets", säger optikern när recepten matas fram ur skrivaren, helt perfekt syn får jag inte ens med brillor och sen förklarar han att jag var dagens stora utmaning. Ja. En utmaning. Och min korta sikt hänger inte ihop med min långa. Det har den nog aldrig gjort, inte på något sätt, i något sammanhang. Jag inte bara ser illa, jag är kass så där i allmänhet. Jo, innerst inne tycker jag det. I min spegel skymtar en medelålders man. Inte en clown i mina kläder, men heller inte en helt tragisk figur, objektivt sett. Jag är som jag är, jag har två barn diagnosticerade med ADHD, jag har svårt att sätta gränser för mig, svårt att sitta still, svårt med motoriken, men lätt för att avbryta och haspla ur mig något. Faller mycket lätt för frestelser, men mindre än förr. Min inre röst tiger liksom aldrig still. Ni vet vad jag menar. Bokstäverna. Äpplena som troligen inte fallit så långt från päronet och så där. Men ska jag göra något åt det, ska jag gå och testa mig, ska jag harva mig genom världar av DSM och formulär, ska jag blanda in anhöriga för att få veta att det debuterade redan i förskoleåldern. Vad ska det tjäna till, vad gör det för skillnad. Hittills har jag slagit bort det med att jag klarat mig bra i minst ett halvt liv. Men jag har ju inte klarat mig. Det har ju varit episoder av både det ena och andra och nederlag tyngre än GAIS bortamatch mot ÖSK hösten 2013, det går inte att ljuga bort. Alltid något som hänger över mig och som jag behöver jobba med.
Jag har inte något svar. Kanske kan jag nöja mig med att sakna svar. På kort sikt, på lång sikt. Med glasögon och pacemaker.

Inga kommentarer: