Förskolebarnen säger: "Va, bor du på Bajsgatan", och sen kiknar dom av skratt. Ja, precis. Bajsgatan. Det är så namnet på min gata uttalas på skånska och skånska är det språk som mest talas på mitt jobb. Och här bor vi då, i ett hus med en port mot gatan och en dörr mot gården, där sandlådan, cykelställen och återvinningen finns. Vi har den största lägenheten, men så är vi också det största sällskapet i föreningen. Bergsgatan är som Malmö, det händer mycket, det är bullrigt och lite stökigt, men sällan så illa som ryktet gör gällande. Ändå gick det en stöt genom hjärtat när uppdrag granskning i sitt reportage om antisemitismen i Malmö passerade förbi precis här utanför. Och eftersom jag inte är av den sorten som förklarar bort eller skjuter budbäraren, så tar jag på mig ansvaret för misslyckandet. Och gangsterkungarna cruisar förbi i sina svindyra tyska bilar och jag svär kraftigt åt taxichaufförer som inte stannar vid övergångsstället. Vi ska smalna av gatan, men bredda toleransen, tänker jag. Både mercedesstjärnor och davidsstjärnor får plats på Bergsgatan. Och alla vi andra småstjärnor som har lyckan att få leva här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar