07 februari 2015

Lucy Jordan, Ebba Witt-Brattström och varför vårdnadsbidrag är dumt i huvudet

Ligger på tvären i sängen och läser Ebba Witt-Brattströms "Stå i bredd" om sjuttiotalets kvinnor, män och litteratur. Det är lördag och då har man tid med sånt. Yngste sonen brer sig en macka i köket och sätter på radion. På måndag ska han som många andra goda krafter demonstrera mot Pegida på Stortorget. Jag är stolt över mina fyra barn. Var och en för de sina kamper och vinner dem för det mesta. 
Samtidigt lyssnar jag på Marianne Faithfuls suveräna inspelning av Shel Silversteins Ballad of Lucy Jordan. Ett närmast monotont syntkomp lyfter fram Mariannes raspiga röst, när hon sjunger om hemmafruns krossade drömmar i förortens villamattor. Hon insåg att hon aldrig skulle åka i en öppen sportbil genom Paris, utan fick ägna sig åt att städa och vänta på barnens och mannens hemkomst. Veckans ilandsproblem, kanske. Läser i min bok om kvinnor slet sina bojor, hur hoppet om en bättre framtid oavsett klass och kön trädde fram i takt med att välfärdsbygget tog form. Än var backlashen långt borta, ännu hade inga rasister tagit sig in i riksdagen, än hade inte KD fått chansen att driva igenom sitt jävla hemmafrubidrag. Våra föräldrar tog oss ut i svampskogen och grunden lades till övertygelser om hållbar utveckling och en dröm om en politik som inte ser tillväxt som ett självändamål.
Nu som då kan det kännas trögt och man skrapar med hovarna i boxen av otålighet. Men ta det lugnt, det löser sig till slut. Nu avskaffar vi vårdnadsbidraget.  Vårdnadsbidrag är dumt i huvudet därför att det låter påskina att det skulle vara ett yrke att fostra sina avkommor. Det är dumt i huvudet, därför att det omhuldas av vulgärkristna och skenliberaler i allians med reaktonära patriarker i utanförskapsområden. Det går såklart inte att bestämma över människor ända in i deras hem och det är inte ens önskvärt, men Vit mans slav, för att tala med Sonja Åkesson, ska i alla fall inte subventioneras med skattemedel. Ni kan kalla det vad ni vill, men utgångspunkten måste vara att var och en kan och vill bidra efter förmåga. Vi växlar upp arbetet för allas lika rätt och varje människas okuvliga rätt att definiera sig själv.

Inga kommentarer: