03 februari 2015

London kan man alltid åka till

Några ställen har man varit på så pass mycket att minnena yr runt som gamla tidningar i stormen. Så är det med London. Men man kan alltid återvända dit och gå på gatorna som en vanlig man och bli kallad Love och Mate av snälla pubmän och expediter. London är en världsstad och jag passar i trängseln bland folk på väg från tuben till arenan och i myllret vid Camden lock. Det passar bra att sitta längst upp längst fram på den röda bussen och studera liv och trafik och en kopp te på hotellrummet ackompanjerar väl torra humorprogram på TV-n. Och att få tid med sin unge, fast han är vuxen och stor. Inget i mitt liv är så laddat och besvärligt att förhålla sig till som detta med barnen. Jag älskar dem, men det har aldrig känts tillräckligt eller bra nog. Inte ens det. Men min vuxne son tänker inte så. Det grubblas inte så värst, det är mer i nuet med fotboll och musik.
I London kan man alltid vara, som sagt, det står en doft av indiska kryddor, avgaser och frityrsmet när jag korsar gatan och jag möter döden i vitögatnär jag som vanligt tittar åt fel håll och en grå ford nästan kör över mig. Men jag överlever även denna gång. Också denna gång.

Inga kommentarer: