Ute på vägen igen (extra val, tillbaka i tekniska)

"Det är samma gamla Törnblad", säger Håkan Fäldt, "samma gamla Törnblad som vill göra om inre Ringvägen till en stadsgata". Och tystaden som följer i den dåliga luften inne i Malmös rödlätta rådhus till demokratitempel. "Ja, förlåt så mycket, men visst är jag densamme", kanske jag skulle svarat. "Vem skulle jag annars vara?" Men jag tillägger inget, utan låter moderat-Håkans försök att vara oförskämd falla platt till marken, som betongen från ett nedlagd industri i en skånsk håla på slätten. Jag är högst densamme, människor förändras inte så mycket, man blir det man blir i möten med andra, men inga metamorfoser syns någonsin till bland homo sapiens. En medelålders vit man, som det brukar heta ibland när skammens rodnad förväntas lysa upp mina bleka kinder. Sen faller regeringens budget och det blir go on all systems istället för lugn och eftertänksam eftervalsdebatt och stillsamt byggande. Ingen har bett mig om råd, men mina fem cent är ändå dessa: snacka så att folk förstår. Mixtra inte med begrepp och liknelser som få begriper, peka med hela handen, tala om visionen, ställ förslagen. Om mitt språkrör håller tal i Almedalen, så tala om tåg som ska komma i tid, om nya vindkraftverk och om hur vi bygger om och bygger nytt i miljonprogrammet. Den kvinna som själv är privilegierad nog att tjäna 60 000 i månaden ska nog inte utmåla vita män sådär allmänt som henne överordnade, i varje fall ska ingen kunna tolka det så. Ska det pratas om skolan, så tror jag att det är klokast att se sakerna som om talaren vore förälder till ett barn på väg att misslyckas i bullriga, dåligt ventilerade miljöer. Såna ser sällan lärarens lön som det största problemet. Snarare blir man kanske fundersam på om det verkligen kan vara så att lärare måste ha tiotusen mer i månaden för att leverera den tjänst man åtagit sig att utföra. Kanske är den där föräldern på väg att bli utförsäkrad, eller kämpar på SFI:n. Ingen vet, men förutsätt det värsta. Mina fem cent leder mig tillbaks in tekniska nämnden, tillbaks till parkeringsplatser och klimatanpassning. In i de konkreta förändringarnas värld, där man inte får en smäll på fingrarna eller plåster för munnen, för att man i sin erbarmliga okunnighet kallat en transperson för han, hon eller hen i fel sammanhang. Långt från twitters värme och hets, mer som en som skular för det snöblandade regnet i en vandaliserad hållplatskur på en mörk gata som alla glömt namnet på.