23 november 2014

Var vi än är längtar vi alltid bort

En stor del av mitt överskott under de senaste åren har gått till resor. Jag har varit privilegierad, människan jag lever med prioriterar precis som jag att vandra upp för backar i San Francisco eller sitta på uteserveringar i Habana viejo framför att exempelvis köpa en ny bil eller ett hemmabiosystem. Vi har dessutom haft möjlighet att välja, det har inte alla och kanske inte ens vi i all oändlighet.
Varför man längtar ut kan man fråga sig. Det vore väldigt praktiskt om en promenad eller en kopp kaffe framför TV:n vore tillräckligt. Man får acceptera att man längtar bort och vill ha nya upplevelser eller utmaningar, som det ofta kallas i dessa dagar. Man får acceptera sig själv och inte alltid försöka bli någon annan och bättre människa.
Hos mig såddes fröet tidigt och ungdomens luffande med slitna tåg och sunkiga övernattningsrum lärde mig mer än lektionerna på Majornas gymnasium. Det lärde mig vem jag är. Var vi än är, längtar vi alltid bort. Så skrev han, Peter le Marc. Några av oss är födda med en oro som tar oss till spännande platser, men som också tvingar oss att ständigt fundera och värdera det vi sysslar med.
Det är en ynnest att kunna fundera på meningen med livet och sin egen roll i världen. Det är ett ansvar att ta. Några av oss är drivved. Det får vi leva med.

Inga kommentarer: