I New York, den 9 november 1989

När min roman blir färdig och utgiven kommer ni att kunna läsa om en huvudperson som var på plats i Berlin den 9 november 1989 och gick med de andra till gränsövergången på Bornholmer strasse. Det var där man skulle ha varit. Men det var man alltså inte. Istället vaknade jag upp på W 54 st, i en hotellsäng, till en alldeles underbar höstdag. Jag klädde mig och gick ut. Trainers, jeans, tröja och en cool mockajacka som min mamma köpt på loppis. Det kurrade i min mage och jag gick upp till parken och gick längs de fina husfasaderna på CPS bort till Columbus Circle för frukost. Löven lyste i gult och brunt och rött i träden och en ensam joggare löpte in i parken från dess sydöstra hörn. Taxibilarna var sådär gula och poliserna visslade Galway Bay, precis som man sett på TV. Inne på mitt livs första diner fick jag mitt livs första amerikanska frukost, pancakes, maple syruop, bacon, svagt kaffe, the works.
Det var en underbar morgon, ni vet så som det är i New York när man har hela dagen orörd framför sig och kan ta en tur till Brooklyn heights eller kolla på böcker och musik i evigheter. Eller varför inte bara kolla in Picasso och Braque på MoMa? Jag satte walkmannens lurar i öronen och lyssnade på pratradio och tog en Times, medan jag tuggade och drack.
Ja, Berlinmuren hade ju fallit. Det var väl inte helt otippat, efter höstens händelser, men det hade kommit väldigt snabbt. Jag satt i the land and free och i kapitalismens högborg, medan socialismens korthus föll. Lite senare den.månaden skulle en socialist och polare säga att han var säker på att folken i östra Europa inte skulle välja den västliga vägen, utan förnya socialismen.
Men hur det än är, så är det trevligare att äta frukost vid Columbus Circle än att köa för utresevisum eller skor i en stad som är grå sånär som på de röda fanorna längs husväggarna. Nu kan man ju såklart säga att marknadsekonomi inte är bra på allt. Det vet jag och därför finns politiken som ett medel att delvis fördela om och gemensamt styra sånt som bör styras gemensamt. Inte minst nu när klimatet kräver rätt stora dåd av oss.
Den nionde november 1989 var jag nog trots allt på rätt ställe. Och morgonen efter åt jag en härlig frukost och gick sen ut i friheten. Mannen som anvisade bord önskade mig en trevlig dag och blev sannspådd.