Idag ska jag på utvecklingssamtal med yngste sonen. Han är ganska duktig i skolan, som det heter, så det ska väl gå bra. Med det kunde man väk nöja sig. Känslan av att lyckas är en bra känsla. Men troligen kommer det där med utvecklingsområden in. Vad kan du bli bättre på? Man får liksom inte vara nöjd med sig själv. Du ska veta att du i grunden är värdelös. Innerst inne duger du inte till. Nu tror jag att min tuffe yngste klarar det där. Det är fan inte mycket som biter på honom. Men hur är det för tusen andra ungar därute? En av mina andra ungar skydde dom där samtalen som pesten och jag med. Bägge gick vi molokna ut och köpte godis och cola för att kompensera. Du är inte dina skolbetyg eller ens din diagnos, fick jag trösta. Ska det behöva vara så?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar