Men vi trängs i basaren

En snubbe på stranden har märkliga sår på ryggen. Kanske har han bara fallit av sin motorcykel, men möjligheten finns att han fått spö av polisen. För nu är vi i Turkiet, där demokratin hänger lite på en skör tråd och där det är klokast att stödja den överallt närvarande Erdogan och hans mischmasch av judehat och lightislamism. Kanske är det en smula lugnt just nu, folket gjorde ju som det blev tillsagt och röstade fram den seriöse herr E till den nyinrättade maktfulla presidentposten. Men på ett annat ställe här i stan möts öppna antisemiter och ditlurade vänstermänniskor från våra hemtrakter för att ännu en gång försöka öppna Gaza för fri import av raketer.
Men vi trängs i basaren och blir lurade av klockförsäljare och hjälper upp bytesbalans och bnp och ser solen gå ner över bron mellan Asien och Europa. Topkapipalatset glänser i solen och vattnet är blått, med en anstrykning av grönt och båtar far hit och dit. Här är vi och smaskar på sött turkiskt godis och dricker te som alla andra. Och böneutropen kommer från hubdratals minareter och hettan står sig långt in på natten. Det doftar av fotogen och kryddor och folk ser ut som i Malmö mest.
Vi är här, för det vore synd att missa en sån vacker och sprudlande metropol. En bojkott skulle göra oss alla fattiga och instängda. Att komma och se och lära är däremot att öppna sig för intryck. Att släppa garden är alltid vackert, men så sjukt svårt. Så jag går väl upp på terassen och tar en mugg te och ser ut över stan. Ute på sjön väntar fartyg på att få lägga till och en moped kör snabbt förbi nere på gatan.