10 mars 2014

Vi skulle få leva här

Vi kanske trodde Möllan var en frizon. Trodde att inga nazister skulle våga sig in i det anarkokapitalistiska, radikalpratande, multikulturella, fina området med hög svansföring. Vi trodde visst att vi levde i ett undantag där vi mumsar vår vältestade falafel och klipper oss billigt hos Josef och förtalar hipsters och hatar Tomas Ledin.
Men Möllan är en del av världen. Även nazister letar sig över Nobelvägens barriär av asfalt och förbisvischande plåt.
Vi skulle få leva här och det gör vi. Men Möllan är ingen gated community för självutnämnda radikaler, utan några kvarter mitt i stan där folk är mer lika andra än vi vill tro. Bindeln har ryckts från våra ögon, oskulden är för alltid borta.
Det kan hända här.

2 kommentarer:

Fredrik sa...

Varför får jag intrycket av "skyll er själva!" när jag läser din text..? Varför en dag som denna inte uttrycka dig något mer kraftfullt i ditt avståndstagande från det som hände och betona allt det gör "Möllan" till ett föredöme i Malmö och i Sverige?

Vad är det för en människa som idag har behov av att skriva "radikalpratande...fina område med hög svansföring.."? Eller "gated Community för självutnämnda radikaler". Menar du att vi ska acceptera att sån här skit händer även här?

Känns som att du är glad att "bindeln" äntligen "ryckts från våra ögon."

Är det bitterhet eller vad?

Anders sa...

Ska jag skriva något alls, så får det vara något som inte är ett eko av alla andras, till intet förpliktigande fördömanden av nazism och våld. Och när jag ser alla skitnödiga slagord och klotter på husväggar så blir jag ännu mer övertygad om det riktiga i att hålla en viss distans till de hyperventilerande vänsterytttrarna. Min antirasism är konsekvent och långsiktig. Liksom min närvaro på Möllan, en stadsdel som jag älskar, men inte romantiserar.