Även dagens löptur går åt pipan. Det funkar inte längre, helt enkelt. Min hälsa sviktar och jag har verkligen ingen aning om varför. Gissa kan jag ju såklart. Det och andra motgångar förstärker såklart varandra och jag ser svart och andas hetsigt i den vackra vårsolen. Men de andra, så fint de har det. Vackra hem och fita kroppar och fantastiska maträtter och lyckade barn. Nya spännande utmaningar och snygga kläder. Ingen depression där. Jag vet att det är så, för jag ser det i alla sociala medier. Och jag tar det till mig, trots att jag fattar att man aldrig kan instagramma svettiga sömnlösa nätter och att den som vill bli vald till något fint måste vara sådär kontrollerat visionär och varken komma med överord eller missprydande bilder. Jag vet, för jag gör så själv. Jag vill ju inte vara en loser, se ut som en loser eller säga losersaker. Mina presentationsbilder är tagna på Olivberget med klippdomen i bakgrunden eller på stranden i Santa Monica. Not so much när jag ännu en gång vaknat klockan fem på morgonen invirad i mina lakan. Vi lurar oss själva och varandra. Vi skryter utan att blinka. Vi är tuffa och fördömande. Ändå tycker vi att.de andras liv är så mycket bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar