27 februari 2014

San Francisco till sist

Till sist skulle jag ändå trampa samma gator som Kerouac och min pappa, sjunga samma sånger som Scott McKenzie och Mamas and papas och äta burritos i Mission, burgare i Castro och promenera i parken där gamla hippies fortfarande sitter på filtar och gör det de gjort i alla år. Jag skulle hänga på en cable car, bli andfådd i backarna och överallt mötas av snälla ord, intresserade frågor och även se trutar och sjölejon ta sin plats i sammanhanget.
Jag vet att allt inte är hunky dory ens här. Vi äcklas av sjukvårdsreklam på TV, av att klimatförändringarna drar in stormar samtidigt som de bredaste vägarna har fem filer i varje riktning. Vi ser nyanser och klara färger, poesi och prosa om vartannat. Vi känner Harvey Milks ande sväva över oss samma dag som Arizonas konservativa guvernör lägger in sitt veto mot en huvudlös antigaylag.
Det är aldrig svart eller vitt här i världen. Men en del av mitt hjärta kommer alltid att slå för SF. Det är nåt visst med frihet.

Inga kommentarer: