Ring P1 är en prövning

Min sista semesterdag och jag är tillbaka i sängen efter att ha druckit kaffe med frun. Ensam, inbilla er inget annat. Ring P1 drar igång och idag är det Alexandra Pascalidou som leder. Få program är så baktalade som detta förmiddagssvep över debattklimatet i folkdjupet. Jag vet att det är modererat, men det känns ändå som man tar plats vid folks köksbord eller i personalrummet på försäkringskassan. Det är en prövning för alla oss som är vana vid att debatten leds av proffstyckare med alla andra på släp som ett drev. I ring P1 säger folk lite vad som helst och Pascalidou försöker mjuka upp det en smula. "Vad ska vi göra?", frågar hon och får tvärsäkra förslag i retur. Folk är inte så blyga. Men ofta är det krav på att politiker ska fixa sakerna åt en. "Varför gör dom inget", hörs det genom rymden. Sällan är det självförtroende nog att gå ihop och göra något själv eller i grupp. Och jag funderar i perspektiv av att många av oss med politiska uppdrag berömmer oss med att prata så mycket med folk. "När jag är ute och pratar med folk", säger man och märkligt nog säger alla dessa människor precis det man själv alltid sagt. Kanske ska vi politiker göra två saker. 1)lyssna och ibland faktiskt säga emot. Det är att ta folks åsikter på allvar. Jamsa inte med. 2)uppmana folk att själva organisera sig och göra saker. Ställa krav är nog bra, men varför inte ta saker i egna händer? Ring P1 är en prövning. Och en påminnelse om livet utanför mötesrum och riggade studiebesök.