Återträffar

Jag förstår mig mig inte riktigt på Anna Odells film om hur hon först gör en film om hur det skulle ha varit om hon blev inbjuden till klassens återträff och sen hur hon konfronterar sina före detta plågoandar med filmen. Alla vi som varit. mobbade eller utanför har såklart funderat på alltifrån de gruvligaste hämnder till att sist och slutligen säga det sanningens ord som ska befria allt. I mitt fall har ingetdera skett. Det tjänar inget till och tiden har gått. Fast jag passerat 50 så vill jag inte gå med röven in i framtiden, som Göran Johansson så fint uttryckte sig. Anna Odell gör det svårt för sig och andra och mot slutet av dagen. är det. lik förbannat hon som mår skit och mobbarna som skakar på huvudet.
En annan återträff som kommer att äga rum i september i år är mellan ledamöterna i grönas fullmäktigegrupp i Malmö. Efter att en modig valberedning hittat en lösning efter år av konflikter så väljer medlemmarna att som sanna ekologister återanvända nära nog hela gruppen, även om ledningsfrågan får anses löst. Det är lite som när jag var barn och man skulle ta sin mobbare i hand och lova varandra att från och med nu vara kompisar. Mobbaren brukade flina i smyg och man visste att på nästa rast skulle det bli samma sång som förr.
Nej, jag tror inte på återträffar. Gammalt groll försvinner bäst om man går vidare på var sitt håll utan gammalt bagage. Samarbete och förlåtelse kan inte önskas fram.