30 maj 2013

Keps, hijab och kippa i kommunfullmäktige

Min plan för dagen var att gå fram till talarstolen iförd keps och säga någonting om att det ju var lätt att ha keps, men om jag hade haft kippa eller hijab så hade jag haft skäl att förvänta mig kränkningar och diskriminering. Sen tänkte jag berätta om mig själv som en etnisk svensk mitt i livet och att jag måste vara ödmjuk inför frågor om diskriminering,  för det var det punkten på dagordningen gällde. Mycket pedagogiskt upplagt av mig, tänkte jag lagom självgott.
Allt var väl uttänkt. Mina anteckningar skrev jag ihop på baksidan av alliansens särskilda yttrande lite fräckt sådär.
Men före mig pratade en Sverigedemokrat och han inledde ungefär som jag tänkt med att beskriva sig som en etnisk svensk mitt i livet men sen fortsatte det med att han och vi andra vita män jämt fick stå tillbaka för inkvoterade invandrare och kvinnor och när jag så kom upp i talarstolen kom jag lite av mig i min plan. Men jag fick ändå sagt det jag ville. Om hur kvinnor och män med likvärdiga jobb har olika betalt, om hur personer med funktionsnedsättningar knappast kan hitta ett vanligt jobb och om hur vi måste uppmärksamma unga HBTQ-personers situation i skolan. Och hur antisemitism och islamofobi förgiftar stan om vi inte är starka. Så snackade jag, först med keps på huvudet och sen med samma keps i handen. Jag talade lugnt och stilla och några lyssnade, andra brydde sig inte. Och inte en enda i vårt fullmäktige har vare sig kippa eller hijab. Men en enda hade alltså keps just idag.

28 maj 2013

Fråga vad du kan göra för #Husby

Nästan direkt när jag kom in på kongresscentret i Västerås i fredags så hamnade jag i en diskussion med några partivänner om hur samhället ska agera i Husby och om något liknande händer igen. Vi satt i en soffa i röran bakom nån slags monter och enades, trots att vi kanske kom till Husby från olika håll om man säger så. Tvärtemot vad man kan tro så är politiken ofta sån. Man pratas vid och blir överens. Politik på riktigt är inte som SVT debatt, precis och många skulle nog bli förvånade om de visste hur odramatiskt det oftast är. Vi resonerade och pratade. Bortom alla hårda ord och krav som kan ställas hit och dit så är nyckelordet vuxennärvaro, slog vi fast. Det är inte rocket science, utan ganska självklart om man tänker efter. Att människor som lever och vistas i ett område och också tar ett steg fram och leder är effektivt. Demokrati och trygghet byggs underifrån och inte med pansar eller brandbomber. Istället för att jaga syndabockar och ställa krav kan vi förslagsvis fråga oss vad vi kan göra själva. Närvarande vuxna är en bra början.

26 maj 2013

Mingle with the good people we knew

Går genom Västerås centrum och nynnar på en sång. Det är tomt på gatorna en söndagsmorgon, men i ett hörn står ett fyllo och äter en hamburgare. Han hälsar avmätt. Jag forsätter humma, men Bob Marleys starka text om solidaritet i ghettot och om hur hycklande hjälpare kom och visade sig och odlade sitt ego har inget med de grönas partiprogrsmskongress att göra. Det är bara ord som kommer till mig i backbeatet efter en kväll med märkliga formuleringar och illa genomtänkta beslut.Tur då att partiprogram inte är så viktiga, tänker jag. Och att de inte styr så det stör. Eftersom vi väljer representanter som inte håller med om de kontroversiella besluten, så kommer de inte att bli partiets politik i praktiken. Precis som det roligaste och bästa på kongressen är samtal med människor och det tråkigaste är jubel över nån fånig bisats som lagts till, så är människorna vi väljer tusen gånger viktigare än orden vi formulerar. Alltså ska vi lägga mer energi på att hitta goda representanter än på att hitta heltäckande formuleringar. Inte minst för att de problem vi kommer att behöva förhålla oss bara dyker upp utan förvarning och utan heltäckande programformuleringar. På sändag morgon är alla trötta, märker jsg när vakten lojt frågar efter min namnbricka. Rulltrapporna i kongresscentret låter som maskinerna lät förr i detta förvuxna brukssämhälle. Några andra Marleyord träffar mig: Don't worry about a thing,  'cause every little thing is gonna be alright.

23 maj 2013

Don't look back in anger #kongress #mp25

Förra gången jag var på kongress i Västerås satt jag med sexveckorsbabyn påå armen och valde om Birger Schlaug till språkrör. SVT:s kamera zoomade in sonen och det blev en fin bild i nyhetssändningarna. Birger var ett strålande språkrör som med list och intelligens förde in oss i politikens finrum där vi måste vara om vi ska påverka. Min sexveckorsbaby är femton nu och dansar på gatorna och revolterar på sitt sätt. Olika tider har olika uttrycksformer och när man börjar komma till åren går man klokt i att inte döma om man inte vill bli dömd. Jag har 99 synpunkter på mitt parti, men att vi har andra sätt att uttrycka oss än 1998 är inte en av dem. De gamla maoisterna sa att man inte kunde göra revolution till fiendens musik. Det visade sig att de inte kunde göra revolution alls. Själv säger jag: why should the devil have all the good music.

22 maj 2013

Slow train coming

Tågresor, tåg, spårvagnar och mil av räls återkommer i den här bloggen lika säkert som bilarna i Springsteens verk och de obegripliga kvinnorna i Lundells sånger och romaner. Jag åker tåg genom livet, liksom. Spårvagn genom ljuva livet och en spårvagn kallad begär. Men det är inte alltid metaforer. Påfallande ofta är det väldigt konkreta resor till Stockholm, Göteborg och Västerås. Som i morgon. Miljöpartiets kongress börjar och jag är där igen. Att glida ner i sätet med kexchoklad och äpple och gå ut och hämta en kopp priokaffe är oslagbart. Sen öppnar man sin bok och loggar in på SJ:s kassa wifi och landskapet susar förbi utanför: Eslöv, Älmhult och Vislanda innan föraren mjukt bromsar in i Alvesta. Kanske hamnar jag bredvid en pingstvän som vill diskutera teologi och sex före äktenskapet och kanske bredvid en tant som bjuder på vaniljdrömmar och termoskaffe. Kanske pluggar jag in mina lurar i öronen och skruvar upp Dylan: Slow train coming.

20 maj 2013

#Husby

Just nu vill jag bara att min dotter ska få leva tryggt i sitt bostadsområde. Jag bryr mig inte så mycket om att ett gäng grabbar känner sig sårade i sin manlighet eller om polisen tar i för mycket när de griper in. Kastar du sten på polisen får du kanske hursomhelst räkna med en mindre god behandling. Min dotter är lika utsatt och utanför som de brännande grabbarna. Hennes medsystrar också. Men inte en sten lyfter hon. Hon dricker kaffe på balkongen och läser en bok. Sköter sina studier så gott hon förmår. Långt om länge har hon fått lära sig alla nyktra missbrukares läxa: att du har ansvar för ditt liv hur du än hamnade där du är. Det är så jävla svårt, men det är du själv som bestämmer om du ska ta det där glaset eller kasta den där stenen. Ingen tvingar dig. Du kan också sätta dig på balkongen och sköta ditt. Det är vare sig alliansens, polisens eller mångkulturens ansvar om du beter dig som ett svin mot din nästa. Det är kanske det vi skulle twittra och blogga om idag istället för att säga stackars, stackars.  Det och att maskuliniteten behöver en rejäl översyn.

18 maj 2013

Fem miljoner palestinska flyktingar?

Det Daniel Sestrajcic och trehundra andra malmöbor demonstrerade för den femtonde maj var i grund och botten något annat än sångfestivalen; det handlade om kartor, myter och historia. Den femtonde maj är enligt vår almanacka dagen efter det moderna Israels bildande och i den palestinska mytologin al-Nakba - katastrofen. Myten vill ha det till att det var den dagen då de elaka sionisterna slängde ut alla palestinier ur deras hem för stt flytta in sig själva . Vad som egentligen hände under åren 1947-49 är inte helt gott att veta, det är längesedan och bilderna går isär även bland experter. Det är anmärkningsvärt att människor med dåliga historiska kunskaper så långt borta och senare så tvärsäkert kan peka ut förbrytare och offer. Men den som säger att finns fem miljoner palestinska flyktingar måste nog tänka igen, vidare och större. Och framför allt i termer av lösningar. Nästan hela det område som av FN pekats ut som Palestina ockuperades av Jordanien som döpte sin del till Västbanken och av Egypten som tillskansade sig området kring den då lilla staden Gaza. Om en palestinsk stat verkligen bildats, så hade man redan 1949 kunnat börja bygga en framtid. Det är orimligt att beskylla Israel för att palestiniernas arabiska bröder hindrade en palestinsk stat från att bildas och satte dem som politisk gisslan i ett spel avsett att krossa Israel. Däremot får givetvis Israel ta sin del av ansvaret i en försoningsprocess. Men i grund och botten - gjort är gjort. Några fem miljoner flyktingar finns såklart inte, det är snarare några tiotusen kvar och även om en del tvingades iväg så fanns det andra som lämnade högst frivilligt. Av de 800 000 judar som i samma veva tvingades eller önskade lämna arabländerna finns inte heller många kvar. Det är förmodligen mest konstruktivt för samtliga inblandade att titta framåt än att gräla om händelser för 65 år sedan. Israel finns och kommer att finnas, men det gör också kravet på en palestinsk stat, som när den bildas får ha vilken migrationspolitik den önskar. Vill man då släppa in alla som definierar sig som palestinier bör ingen stå i vägen för det. Israel har svalt miljoner invandrare och det kan såklart en palestinsk stat också göra. Stängda gränser är generellt ett otyg. Med dom orden lämnar den gröne grinige Mellanösternkonflikten och motsättningar mellan mig och andra lokala politiker för en tid.

17 maj 2013

Ett handslag gäller (editerad)

Dealen mellan Edvin Ahlqvist och Ingemar Johansson var ett handslag. Ingo fajtades och Edvin fixade matcher och det tog dem hela vägen till Giants stadium den där magiska sommarkvällen 1959. Man kan gilla boxning eller inte, men det är tillsammans med fotboll den stora arbetarsporten och omgiven av tydliga moraliska regler. Några papper behövdes inte, för handslag gäller. I arbetarklassen är domen hård mot den som går bakom ryggen på någon. Malmös självutnämnda arbetarkämpar borde kanske lära sig hur moralen i den klass de hyser en olycklig kärlek till ser ut. Men  V har aldrig varit en del av arbetarrörelsen, hur mycket de än försöker låtsas som det. Det är förstås inte vi gröna heller, men det har vi ju inte heller hävdat. Den svenska arbetarrörelsen blev tidigt närmast socialliberal i sin pragmatism. Vänsterpartiet har alltid kunnat vara tuffare och snällare, för ingen ville ändå ge dom något ansvar.
Nu gjorde vi ändå det efter 2006. Vi kom överens och gav och tog. Och Daniel Sestrajcics förvirrade och djupt okunniga ståndpunkter om länder långt borta spelade ingen roll, eftersom här är här och där där. Men måttet är fanemig rågat när hela deras lokala ledargarnityr sitter och hetsar mot Israel. I en stad svårt plågad av antisemitism är djupt smaklöst att stolt skriva hur man stänger av TV:n när den enda judiska artisten sjunger på vår egen ESC. Och det är en kniv i ryggen på oss samarbetspartier, eftersom vi inget visste. Så vitt vi anade så välkomnade hela stan ESC och så vitt jag trodde så betyder mångfald att även sådana man inte vanligen umgås med är välkomna. Det är inte bara hållningslöst och effektsökande att bete sig som V. Det är inte bara så att vi ser saker olika.
Vänsterpartiet är helt enkelt opålitliga. Långt från den arbetarklassmoral där ett handslag är ett handslag.

15 maj 2013

Vi tar hand om våra egna

Springsteen går på en kvart sen, det är nästan ingenting. Den respekten har han för oss som betalat stora pengar för att se ett sjutton personer starkt band, det allra bästa bandet som någonsin stått på en skandinavisk scen om ni frågar mig. We take care of our own brakar loss, en bitter rockare om ett samhälle som lämnar alldeles för många utlämnade åt sig själva och sitt eget. Hur solidariteten får lida när man själv har fullt upp med att ta sig igenom dagen. Man sköter sitt och skyller på andra. Vi kan fråga oss hur Springsteen vet något om det, men han verkar fatta trots sin upphöjda position. Han läser väl tidningarna. Jag tänker på saker jag ser, cirkulär på Facebook om att dela budskap med innebörden att avskaffa bistånd och att minska flyktingmottagandet för att istället satsa på skolor, sjukvård och äldreomsorg och jag ser vilka som delar budskapet och inser att det är människor som en ljummen tisdagskväll tar tåget över sundet för att lyssna på Bruce. Män. Vita män, som kultureliten så fint talar om i nedsättande ordalag. Alla de som undviker surdegsbröd, men kanske äter lite väl mycket onyttigheter. Som kanske tjänar hyggligt, men som lätt hamnar i sjukskrivningsträsket med stela ryggar och onda ben.Om dom, för dom sjunger Bruce och jag hör att alla lyssnar. Sen fortsätter fyrverkerierna och det är sånger och kärlek och vänskap och drömmar som krossas. Och jag tänker i mitt stilla sinne att vi som vill förändra världen måste lyssna på folk och prata med dom, även dom som bor i andra kvarter än våra. Kan Springsteen.i sin mansion on the hill, så kan väl vi med höga ambitioner och hög svansföring. Återupprätta tanken på att de som har delar med sig snarare än att man tar ifrån fattiga i andra länder eller bommar igen gränserna för flyktingar. se

13 maj 2013

Sestrajcic, den misslyckade partycrasharen

Sestrajcic misslyckas. Folk ser igenom hans försök att forma om Malmös glada schlagerfest till en israehatardemo. Jo, han fick sin bild i tidningen och på aktuellt, men vanligt folk skakar på huvudet. Han kan stå där med sina hycklande hatare på torget på onsdag och gapa, ingen lyssnar ändå. 2013 samlas inte stora skaror för att bojkotta judar. Vi kan vår historia. Det glada Malmö vinner. ESC är till största delen halvkass musik framförd av mediokra artister. Men det gör inget. Folk blir glada och den vanlige malmöbon får vara i händelsernas centrum för en stund. Mitt Malmö är en öppen och varm stad. Här är inte jude eller grek, här är inte slav eller fri, här är vi en blomstrande mångfald av fjärilar som svävar från blomma till blomma. Om sen vi kan hålla oss med en surmulen hatare som kulturnämndsordförande får väl malmöborna bestämma i nästa val. Själv hoppas jag att glädjen segrar även då.

12 maj 2013

Ingen grön Alex Ferguson #mp25

Sir Alex Ferguson är ingen go gubbe. Är man med i hans lag så drar man åt samma håll, annars kan man gå. Det ingår liksom i kontraktet och därför har han kunnat leda laget i mer än ett halvt decennium, i en fotbollsvärld där andra tränare får sparken en kvart in på andra halvlek om man inte levererar. ManU:s ledning har tagit nedgångsperioder med jämnmod, för vet man att man har en framgångsrik anda i klubben, så vet man att resultaten också kommer. Om jag gör en halsbrytande jämförelse med partiet jag varit medlem i i 25 år så kan jag fan inte räkna alla ledare som kommit och gått, som hudflängts, avsatts och jagats bort med ord om förnyelse. Det innebär att vi gröna i Malmö inför valet 2014 har en valberedning där ingen satt listor och en styrelse där ingen planerat ett val. Bra folk, givetvis, men partiets snabba bäst före-datum är ett problem. Erfarenheter som kunde gjort oss starkare går helt till spillo. Och talanger vi knutit till oss får inte tid och space att utveckla sig och därmed oss. Ingen Beckham stiger ur våra ranker. Ingen leder, ingen pekar. Vem orkar, liksom. Man blir inte direkt adlad. På riksnivå är det såklart inte lika illa, men det är illa nog. Miljöpartiet är den enda organisation jag varit med i där erfarenhet inte är meriterande för högre positioner. Skulle jag vara karriärsugen, så skulle jag dölja det faktum att jag varit med länge. å står vi också och stampar i opinionen; vi attraherar år efter år nya, fast likadana människor, men behåller inte dem vi har.
Vi har frågor som skulle meritera oss för ett valresultat på 17-18 procent, men vi får inte ens hälften av det. Många fotbollslag värvar dyrt och satsar på nya spelsystem. Sen vinner Alex Fergusons lag i alla fall. Det handlar om lojalitet och att sitta i båten. De gröna ska så klart inte ha samma ledare i mer än 25 år. Men vi måste våga låta ledare leda och vi måste ge dem tid och utrymme. </u></p>

11 maj 2013

Partibytare #mp25

Två av de jag suttit i kommunfullmäktige med har bytt parti. Jag minns hur det i det ena fallet skylldes på mitt sätt att vara och visst var jag en smula arrogant under dessa år. Ibland återfaller jag i det och då påpekar en vän att nu är det som om gamle Anders är tillbaka. Jag vet att jag ibland är en sån som ibland balanserar på den vassa eggen. Men det här handlar inte om det. Jag tycker inte att det är så konstigt att människor då och då byter politisk åsikt. Man slipas och förändras och faller in och ut ur tro. Vi byter jobb och partners. Skulle det då vara fel eller konstigt att byta parti? Nej, det är inte det. Men i vårt parti och i andra finns självbilden att det vi står för är något helt annat än alla andra, att just vår rörelse är högre och förmer. Juholt sa att han föddes till sosse, som om det var genetiskt. Hos oss beskrivs det ibland som en frälsning att bli grön. Liberaler vill gärna ha det till att deras åsikter är vetenskapligt bevisat sanna och detsamma gäller för den yttersta vänstern.
Men inget av det där stämmer. Kolla på väljarna. Det kan vara C en gång och V nästa. Det utmanar oss och får oss att skärpa argument och pedagogik i akt och mening att nå fram. Politik är allvar, men samtidigt inget man ska ta så hårt. Jag har varit med i samma parti i 25 år, men garanterar inte att det är för livet. Det ska förtjäna mitt medlemskap. Än så länge är det så.

10 maj 2013

En riktig nykterist håller på sig?

IOGT/NTO:s nya kampanj är konstig på flera sätt och försvaret för den gör inte saken bättre. Oroa er inte, jag är en trogen medlem och mitt nykterhetslöfte är intakt och inga huvuden behöver rulla om ni frågar mig. Ska man prata om sex och livsstilar och samtidigt skämta till det så krävs en fingertoppskänsla som kampanjmakarna i det har fallet saknade. Man måste kunna känna in och av och man måste dessutom vara vaksam på vad ens värsta kritiker ska komma att säga. För mig får man gärna skriva om att booze riskerar att ge dig dåligt sex i sängar du sen ångrar bittert att du besökte. Jag skullle själv kunna skriva en avhandling based on a true story om saken. Men antyd inte för ett ögonblick att glad godtemplartjej ropar hej och håller på sig. Vi nyktra har det gemensamt att vi är nyktra. Vi är annars allt från gamla snälla kristdemokratiska farbröder till unga arga feminister. Vår syn på sex speglar den mångfalden, men tyvärr är det som kommer ut ur kampanjen väldigt fördomsfullt och tunnelseende och därför måste vi göra om och rätt. Och kan man inte tala normkritiskt och nyktert om sex, så tala då om andra saker. Kanske måste man inte heller skoja till det. Det är inte fult att vara allvarlig och rakt och myndigt stå för den solidaritet med utsatta, med våldsoffer och jordens fattiga som är kärnan i nykterismen

09 maj 2013

Förskolebarn, BDS-idiotier och Europadagen

Ibland säger jag att om Israel hade funnits 1938, så hade kristallnatten aldrig ägt rum och och EU hade funnits så hade Hitler aldrig kommit till makten 1933. Det är mycket provokativt i några läger, eftersom man sätter likhetstecken mellan EU och dess obegåvade fiske- och jordbrukspolitik och mellan Israel och några av dess sämsta politiker. Men hade judarna haft ett land med säkra och erkända gränser så hade haft en säker tillflykt och vore Europa intrasslat i samarbete, så hade det inte gått att skicka ut stridsvagnar.
Till förskolebarnen säger jag ibland: samarbeta och ibland: håll dig undan. De får lära sig att de människor man är ömsesidigt beroende av för att lösa en uppgift med hamnar man inte i slagsmål med eftersom uppgiften inte blir löst då. Samtidigt måste man respektera den andres egen sfär. Du får aldrig någon att göra det du vill genom att försöka tvinga. Hen måste veta att hen vinner något på dealen; om så bara livhanken i yttersta fall.
Därför är jag för EU och därför är jag mot bojkotter av länder och grupper av människor. Inte ens om de som ville bojkotta Israel till lydnad hade rätt i sak och analys (vilket de inte har: nakbafrågan och frågan om Västbanken/Gaza är mer komplicerad än de gör den) så vore det en bra metod att isolera, tvinga eller svälta ut. Det är möten som är revolutionen, inte slagsmål. Det är tröga processer som skapar bestående förändringar. Förhandlingar, tjocka överebskommelser och handslag. Därför firar vi Europadagen idag och Israels 65-årsdag på tisdag. Och nästa vecka drar ESC in i Malmö och alla sjunger: we are one.

06 maj 2013

Därför var Gustav bäst i debatten

Han kallas lillgammal. Det är en kritik jag inte begriper. Ska han rappa eller sjunga Justin Bieber-sånger eller hur tänker ni?
Att vara ung är i sig ingen merit, men det är inte hög ålder heller. Det som gjorde Gustav bäst i gårdagens debatt var att han stod rakt upp och ner och redogjorde för partiets ståndpunkter. Också någon jag inte håller med om, för övrigt. Gustav pratade politik och gav besked. Hos honom finns ett tydligt patos och han skulle aldrig sparka neråt eller i offentligheten söka ryggdunk. Han tittade oss i ögonen och sa som det var. Därför var han bäst igår.

05 maj 2013

Klassförakt neråt är aldrig okej.

Min äldste son har pratat om att gå med i grön ungdom. Jag har bestämt avrått honom. Inte ens hans yngre bror hittade riktigt en plats där och då hsr han ändå på alla sätt haft ett lättare liv. Nu ser jag att Grön Ungdoms språkrör tweetar om att det stora integrationsproblemet i Sverige är unga, arga, lågutbildade unga män och att han får 36 retweets på det. Själv tänker jag som sagt på min äldste son. Han är ung, han är ibland arg och delvis arbetslös och lågutbildad. Och ungdomsspråkröret för det parti han röstade på i valet, som han delade ut valsedlar för hela jävla valdagen 2010 och sen hyllade på valvakan tycker alltså att  såna som han är ett integrationsproblem. Det stora integrationsproblemet, till och med.
Det är det bemötandet han får när han för en gångs skull omnämns. För det mesta syns han inte alls. Det är liksom som han inte finns. Antagligen menade språkröret inget illa. Han bara raljerade om en grupp människor han inte vet så mycket om. Det är kanske lätt gjort. Men varje grupp består av människor och är du stark måste du vara snäll, som Bamse säger och vi gröna måste vara starkast och snällast av alla mot dem som har det sämre.
Det tänds en eld i mig varje gång någon i en privilegierad position sparkar neråt. Kanske gör jag det själv ibland, jag är inte ofelbar, säg i så fall till mig. Solidaritet är inte ett honnörsord, utan ett förhållningssätt och vi måste vara raka och ärliga. Du är dina ord lika mycket som dina handlingar. Du stänger ute fler än du tror när du isolerar dig och dunkar rygg med dina likar. Skulle jag peka ut integrationsproblem, så handlar det om alla dem som beviljar sig jobbskatteavdrag och rot- och bilavdrag på min sons bekostnad. De som bokstavligen roffar åt sig. Men jag vet att jag är partisk. Jag älskar min son och skyr sparkar neråt. Kanske är jag alltför känslosam.

04 maj 2013

I år Bieber, förra året Madonna, men ingen kommer undan Springsteen

Jag sitter på vår bakgård hemma på Möllan och äter shwarma. Drömmer mig till Mellanöstern och hoppas att det mojnar en smula. Det är en vanlig lördag mitt i stan. Bruce Springsteen är i Sverige och nästa tisdag ser jag honom i Parken. Ingen kommer undan honom, kvällstidningarna. slåss om oss fans. Jag sitter i solskenet och tänker på hur ingen kommer undan honom och vilken nagel i ögat det är på dem som till varje pris vill sky USA och vita män eller så. Förra året uppstod en debatt om att Madonna till skillnad från Bruce fick kommentarer om sitt utseende och i år får vi höra hur orättvist det är att Justin inte älskas på samma sätt.  Men jag tänker att den dagen Springsteen uppträder i underkläder så kommer även det att stå i tidningen och hans låtar hamnar i bakgrunden.  Och hittills har jag inte hört någon av oss springsteenmän kommentera Justin Bieber alls. Vi bryr oss nog inte nämnvärt. Folk får lyssna på vilken musik som helst, men det kan ju vara så att Springsteen faktiskt med all sin livserfarenhet har ett tilltal som når fler över tid. Det får vara hur det vill med den saken: nästa tisdag står vi där och hoppar och sjunger med som så många gånger förr och har inte ens vett att skämmas.

Inga varulvar eller utomjordingar

Jag läser inga böcker och ser inga filmer om varulvar och utomjordingar. Det är människor här på jorden som intresserar mig. Såna som du och jag, skröpliga, sammanstta människor med gott och ont i sig. Resor och relationer och föräldraskap. Det är också det min bok kommer att handla om, om den någonsin blir färdig. Kanske blir den bara liggande i den imaginära byrålåda som är ipadens inre. Ingen vet säkert. Men oavsett vilket aå kommer jag aldrig att sluta fascineras över vår art och det som händer i möten och i ensamhet. Sånt som Springsteen skriver om i sina sånger, för Born in the USA och Drive all night handlar ju inte om patriotism och bilar, utan om ensamhet och kärlek.
Egentligen skulle sen här bloggposten handlat om hur olika bemötande pojkar och flickor får när de uppvisar symptom på neuropsykiatriska funktionsnedsättningar,  som det så vackert kallas. Men jag hamnade hos Springsteen istället. Det är.lättare så. När det gäller varulvar och utomjordingar så har jag kanske för fullt upp med realiteter för att uppskatta metaforer.

03 maj 2013

Söner och döttrar

Dylan sjunger att dina söner och döttrar är bortom din kontroll, men han har alldeles fel. Jag förstår så väl vad han menar. Du ska inte tro att dom är skapade till din avbild, utan dom är i allra högsta grad sina egna individer. Likafullt är dom som du. Är du fattig, så är dina barn fattiga, är du rik så är dina barn det. Dina gener förs vidare och den miljö du valt eller tilldelats blir för det mesta dina barns. När man får barn som hamnar utanför normen ställs det på sin spets. Skuldkänslorna förlamar en när man upptäcker att ens unge inte är riktigt som andra och än värre blir det när man ser att det oönskade är som en uppgraderad version av ens egna sämre sidor eller allra värst av exets, för henne valde du utan tvekan att skaffa barn med. Det är ditt fel.
Men det finns en värld där ute också. Och där ser du hur din dotter döms som svår och din son som störig och deras genitalier gör att den ene hamnar i en del av samhällets omsorger och den andre i en annan. Så slåss du mot allt och alla medan rösten i radio talar om föräldraansvar.