12 december 2013

Some flowers in your hair

Utanför dörren slår det råa kustklimatet mot mig och det förstärks ju längre ut på gården jag kommer. Det är inte särskilt kallt, men det är fukt som tar sig in och man känner att man lever nära det stora blå. Och jag gillar det. Hamnstäder är hemstäder och om några månader ska jag lägga ännu en till min samling. Jag ska till Kalifornien, till San Francisco. Det är ännu en dröm som blir sann och det är hon som tar mig dit, hon som tar mig till.alla de där ställena. Det har funnits i mitt hjärta sen Scott McKenzie sjöng sången om att åka dit och bära blommor i håret och rösten hördes ända från den kaliforniska solen till mitt barndomslandskaps transistorradioapparater. Men några blommor kanske det inte blir den här gången, för allt det där är längesedan nu. Harvey Milk dog, men längtan efter friheten att få leva fritt kan ingen slå ihjäl. Det tar sig kanske lite andra former nu, frågorna är svårare, svaren mer komplicerade och håret kanske är klippt kort när man vandrat in i livets andra halva. Ytan ser kanske annorlunda ut nu.Det kan så vara.Och jag längtar till SF. Till cable cars och Fish Fisherman's wharf. Till allt det där.

Inga kommentarer: