Cyklar längs Föreningsgatan med kasse på styret. I höjd med judiska begravningsplatsen blåser det satan i gatan och jag går av cykeln och leder den tillbaka en bit och tar vägen om Industrigatan istället. Ibland får man byta inriktning när motvinden piskar ens ansiktem Tell me about it. Men det är svårt. Ofta blir det precis som man inte tänkte. När man jobbar med barn som är oflexibla och som lätt får utbrott så är det lätt att själv bli lika oflexibel och bli alltför impulsiv och lättprovocerad. Det enda som händer då är att alla inblandade blir iskna, irriterande eller ledsna. Lösningen är att ha kontroll och alltid som pedagog handla medvetet. Inte att undvika misstag, för det kan man bara om man undviker allt. Och då får man heller inget gjort. Mina två sysslor i livet är på det viset extremt lika varandra. Politiken fungerar nämligen exakt likadant. Om du bara går på känsla i din kamp mot rasister och miljöbovar så blir du rigid och förfärlig. Risken är uppenbar att du blir det monster du vill bekämpa. Om du försöker bekämpa dem som baktalar dig genom att baktala, så blir du en baktalare du också. Det är lättare än man tror att bli något man avskyr. Därför förespråkar jag transparens också när det riskerar att göra ont. Om jag säger att jag vill lägga gammalt groll bakom mig så får jag först berätta om min egen del i det och vara beredd på följdfrågor. Jag tror det är klokt att påminna sig om att även dom man tycker jävligt illa om är människor. Sina känslor kan man inte styra, men däremot sina handlingar och ord. Kan vara värt att påminna om i dessa dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar