My long time curse hurts, but what's worse is this pain in here. Det är Dylan, det är Just like a woman. Jag passar heller inte riktigt in någonstans och det är väl därför jag varit på så många ställen, tänker jag. Och jag fyller femtio långa år om två dagar bara. Jag ser mig i spegeln. Nyklippt är jag och förutom lite under ögonen är det väl inget som inte kunde varit minst tio år yngre, försöker jag bekräfta mig med. Det har gått så fort den här livhalvan. Det var som det var igår jag packade ryggsäcken och gav mig iväg ut i livet som en snusmumrik på väg ut ur barndomens märkliga mumindal. Det har gått fort och det är så mycket jag vill ha sagt och gjort ännu. Kanske ser jag yngre ut för att jag brutit upp så många gånger från hus och hem och vanor, kanske ser jag inte alls yngre ut. Kanske spelar det ingen roll. Lugnet är inte mig förunnat, jag är född med smärta. Det enda lugn jag kan känna är vissheten i det. Jag tvivlar och våndas och sen går vi ut och förändrar världen. En buss bullrar förbi på gatan utanför och Sara säger nåt i sömnen. Så länge det behövs, så länge jag behövs ska jag förändra världen. Oavsett påsar under ögon eller biologisk ålder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar