MFF är vardag och tråkigt

Jag sitter i min mors vardagsrum. Ute faller regnet, men jag ska ändå strax ge mig ut i Karlslundsskogen för en löptur. Jag är alltså i Örebro och i morgon ska jag och äldste sonen se fotboll. Vi följer GAIS, som just nu är det tredje bästa fotbollslaget i Göteborg. Att MFF antagligen vinner SM-guld kvittar oss lika. Men hellre dom än Blåvitt, kanske.
En politikerkollega skrev häromdagen om MFF som en stor och viktig integrationsfaktor i Malmö. Lite pikant att han glömde att MFF bara omfattar pojkar och män, men det är kanske inte så noga med integration av kvinnor. Men om integration handlar om fotboll, så föredrar jag de städer som har fler lag en det enda, med makten lierade ljusblåa eller så.
I alla lägen är mångfald och alternativ bra. Om man tror på integration som att samlas kring en enda sak, så tycker man inte som jag. Därför talar jag hellre om mångfald och olikheter.
Dynamiken som finns i fotbollskulturen i Hamburg, Berlin, Göteborg och Stockholm, not to mention London och Manchester, är att föredra och jag känner per automatik sympati för de lag som är rebeller och utmanare. Men det är ju jag det. Andra får gärna hålla på maktens och näringslivets lag. Jag gäspar när jag ser ännu en malmöbo skriva nåt om MFF i sin status. MFF välter inga kiosker i Malmö. Det är vardag och tråkigt.