30 oktober 2013

Jag och min far

Det är på vägen mellan Viking pizzeria och Landskrona ip som han säger det. "Jag hade väldigt gärna velat träffa farfar". Och det är helt plötsligt, mitt i den kylslagna oktoberkvällen som om tiden stannade och vreds tillbaka 25 år, som i en film, som man säger. Min 22-årige son går där bredvid mig och det kunde varit jag som gick bredvid farsan på väg till stadion i Funchal för att se Nacional Madeira få stryk av Sporting Lisboa i cupen. Men i Landskrona är det ingen ljum sommarvind som smeker oss, utan svinkalla vindar från sundet som piskar i en stad kontaminerad av dålig självkänsla och gåsapågsrasism. Farsan skulle svurit åt det där. "Idioter", skulle han skrikit precis som den gången efter valet 1985 då.han ringde upp mig och i en kvart orerade om vilka puckon malmöborna var som röstat.in Skånepartiet med fem mandat i kommunfullmäktige.
Äldstebror hade velat träffa sin farfar och jag vill tro att de skulle haft utbyte av varandra. De kunde pratat fotboll och musik och farsan kunde lärt honom segla och köra bil. Jag går där och dagdrömmer på Landskronas lövtäckta gator. Och skönmålar. Min och farsans relation var allt annat än en enda vandring i solen och min och äldstebrors har inte heller alltid varit hunky dory. Också vi har emellanåt haft svårt att förstå varandra. Vi är kanske för lika och kanske var det så med mig och farsan också, det kan kvitta. En vecka efter Landskrona tar jag min son till det som.förr hette Eyravallen. Senast var där var med min egen farsa för dryga trettio år sedan, men då.var läktaren av trä och det kostade typ femtio öre att få in.
Cirkeln ska slutas, det har jag kvar. Men han skulle aldrig förlåtit mig för att jag blev gaisare.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Gillar att Gaisare kommer till Örebro!

Anonym sa...

Vem höll farsan på?

B.

Anders sa...

IFK