Landsbygden är Sveriges Detroit

Jag ska försöka att inte vara så taskig som jag brukar. Men det jag hör om Detroit stämmer ganska väl in på det jag hör och ser om den svenska landsbygden. Minus musiken, Söderslätt är inget Motown och Kalle Moraeus är ingen Sixto Rodriguez.
Men det som ändå gör landsbygden till Detroit, är det vanskötta näringslivet, avfolkning, längtan till förr och oförmågan att ställa om i god tid. Pettssons gård och Emil i Lönneberga är borta för alltid och även de amerikanska slagskeppen till bilar. Det är kanske ur alla synvinklar bra att biltillverkningen ligger i Japan, Kina och Korea eftersom marknaden rimligtvis är störst där och det kan vara mer miljösmart att importera fårkött med båt från Nya Zeeland än att föda upp dem här i detta kalla land. Jag vet inte helt. Men man får tänka utanför ramen. Allting förändras och både amerikanska och svenska Detroit får finna ut nya idéer om nu människor envisas med att vistas där,  egna idéer som inte kräver subventioner från oss som flyttat dit jobben finns.
Vi ska inte sörja ihjäl oss över att hårda smutsiga jobb försvinner. Jordbrukets och industrins utveckling med automatisering och mekanisering är en välgärning. Vi ska vara glada om pälsnäringen dör och bilarna blir mindre och energisnålare. Vi ska vara glada att folk slipper slita hund som pigor och drängar. Tack gode gud för urbaniseringen. Och tack Detroit för musiken. Och tack Kalle Moraeus för att du gör folk glada.