Gud bevare mig för alla lyckade människor

Jag sitter här i mitt kök och begrundar mina hyss, som Astrid Lindgren skulle sagt. En hel del dumheter har det blivit. Relationer har kommit och farit, både kärlekar och vänner har passerat i alltför rask takt. Jag har aldrig doktorerat eller skrivit klart min roman, andra saker har lockat och på gymnasiet läste jag hellre skönlitteratur än gjorde mattetal. Jag var för full för ofta och alkohol är inte de.enda dumheter jag lockats in i.
Det slår mig hur lyckade alla andra är. Det skrivs böcker om släktens hjältar, man betonar att man tycker det man alltid tyckt och att det från början till slut visat sig rätt. Åh, herregud tänker jag som varit tvungen att ändra mig på så sjukt många punkter. Jag har demonstrerat mot Israel och EU, därför att alla andra gjorde det. Det har varit formidabla komma ut-processer för mig i flera viktiga sammanhang. Not to mention hela alkoholgrejen.
Det är kanske för att jag är som jag är som jag aldrig riktigt tror på de alltigenom lyckade. De som aldrig behövt be om ursäkt, som aldrig uttryckt en fördom eller varit tvugna att ompröva sina åsikter på viktiga punkter. De riktigt lyckade kan aldrig förstå mig eller andra som misslyckats både här och där. De får aldrig min röst, eftersom jag inte riktigt litar på dem. Och eftersom det är söndag ber jag gud bevare mig för dem