Det är i alla fall något

Jag skriver ett långt inlägg om tvåstatsläsningens välsignelser och bekymmer, men lägger det sen på vänt som utkast. Självförtroendet sviker mig och jag frågar vem jag är att uttala mig om världens alla konflikter. Jag kan ju börja med att skriva färdigt min roman och sköta det jag har att sköta i vardagen. Eller klä mig och kicka igång dagens långpass. Det är inte någon bra period just nu. Jag är i tvivel om min förmåga, mitt jobb och det mesta, faktiskt. Hela tiden hamnar jag i ett träsk av borde och det är svårt att leva ett liv istället för att föra ett krig, som en boktitel lyder. Och jag undrar om det är så klokt att vara öppen med sina svaga sidor. Kanske är det att leverera bränsle till dem som vill mig illa, för sådana finns utan tvekan. Fortfarande efter halva livet tar jag återfall i att försöka ändra min personlighet och vara någon jag inte är, för att bli hyllad eller i alla fall omtyckt. Jag borde veta bättre. Ännu ett borde. Det är en strålande sommardag i Malmö. I radion i köket har gudstjänsten börjat och på taket på chokladfabriken skriker en fågel. Trafiken är lugnare idag, för det är söndag. Ett långpass neråt vattnet är den mindfullnessövning min själ behöver. Det är i alla fall en dellösning. Det är i alla fall något.