14 juni 2013

V och M tävlar i att skuldbelägga Israel.

Gaza styrs av religiösa fundamentalister som inte bara fängslar kritiker och släpar misstänkta förrädare efter motorcyklar, utan som dessutom lovat stt förinta Israel och döda alla judar på jorden. På Västbanken är det nån slags semidemokrati där man fängslar människor som sägs håna presidenten genom likes på Facebook. Om Fatah vill utplåna Israel vet vi inte helt, men kartor och symboler som produceras där visar inte precis bilden av en tvåstatslösning om man säger så. I det läget sitter biståndsministern och en vänsterpartist i TV och enas om Israels skuld till att förhandlingarna brutit samman. Det är lite konstigt. Visserligen gör israelerna inte saker lättare genom att välja en starkt högerinriktad regering, men den sionistiska huvudfåran gick redan Israels bildande med på en tvåstatslösning. Och från både Sinai och Gaza drogs bosättningarna tillbaka av i tur och ordning högerledarna Begin och Sharon. Nethanyau ska inte skönmålas, men det finns trots allt fakta i målet som talar för att skulden inte alltigenom är hans om man säger så. Tron på att det svenska biståndet är det som gör skillnad är oerhört självupptaget och naivt. Freden kommer när samtliga inblandade vill ha fred. Det beror knappast alls på om en svensk minister öppnar eller stänger sin plånbok .

Inga kommentarer: