Sikta på bollen

En partivän till mig som heter Håkan Larsson uppmanar mig i en facebooktråd att läsa på om Mellanöstern. Det är också det enda budskap han har i sagda tråd som handlar om Gunilla Carlssons utspel igår om att svenskt bistånd borde användas som påtryckningsmedel för att få palestinierna till förhandlingsbordet, detta förhandlingsbord som dammat igen eftersom Mahmoud Abbas tycker att Israel redan innan förhandlingarna startar ska uppfylla vissa villkor.
Men oavsett åsikter i sakfrågan så kan jag aldrig sluta att fascineras över 1) tron på att alla kommer att tycka som jag bara de läser samma böcker som jag och 2) att det verkligen finns de som tror att personliga förolämpningar leder till att samtalspartnern ändrar åsikt.
Min ödmjuka erfarenhet är den motsatta. Jag övertygar sällan någon som har en bestämd uppfattning om jag inte börjar med att respektera hens kunnande. Och om hen tycks okunnig kan jag kanske börja med att fråga hur hen ser på några fakta jag presenterar. Inte för att jag alltid varit Guds bästa barn och inte för att det alltid är dåligt med höjda röster och högt tonläge. Jag är inte alltid fin i kanten, som ni vet och ibland behöver luften rensas. Men den som vill vinna en match ska nog snarare sparka på bollen än på motståndarens ben.