Sen jag började resa med ungarna blir jag helt nojig när jag ska packa. Glöm inte det, glöm inte det och så är det pass och biljetter och fan vet allt. Och varje gång slutar det likadant: helt odramatiskt. För det man glömmer kan man nästan alltid komplettera med och för det mesta åker vi till ställen där allt är billigare (dvs vi åker sällan till Norge eller Schweiz eller traditionella charterställen). Så nojigheten är onödig och meningslös, men det är nu sån jag är. Biljetter och pass klarar man sig dock inte utan, så det får förvaras tryggt. Och i morgon tidigt bär det av. Vi flyger till Krakow, som i en sång av Håkan Hellström och det är som nästan alltid en kombination av nöjen och bildning. All exclusive, för vi trivs med att äta på en Bar Mleczny eller med att ta en mugg rödbetssoppa på stående fot. För mig är det mer avkopplande att promenera och ta in intryck än att leta efter Peppes bodega, men man är ju olika. Det fina torget, kyrkan med det två helt olika tornen och mäktiga Wawel. Sen kommer vi att besöka Auschwitz-Birkenau, för det kommer vi liksom inte undan. Och väskorna står packade. Allt är med. Tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar