Du som är utan rasistiska föreställningar, kaste första sten

Sydsvenskan skriver om hur "Malmö stad" låter bli att anmäla hatbrott. Klart arbetsledare har ett ansvar. Och politiker och myndigheter. Men Malmö är ju annars alla vi som bor här och det står var och en fritt att reagera. Att bli den killen som inte heilar när alla gör det är nog effektivare än att ropa på nån starkis. Sydsvenskans rubrik talar om judehat,  men vi som läser artikeln ser att det är minst lika mycket afrofobi. Med vanlig medielogik håller man bara en sak i huvudet åt gången, trots att världen är mer komplicerad än så. Och att det som prisats som israelkritik i själva verket ofta är rasism som drabbar enskilda judar har äntligen gått in hos de flesta. Däremot är afrofobin en smula bortglömd, trots att nära nog alla Malmös afrikaner (eller de som ser ut att vara afrikaner) kan vittna om den som en daglig företeelse.
Allt kan man såklart inte veta och vi fäster informationen om rasism på sånt vi redan vet, tror och hoppas. Att kämpa mot antisemitismen anses då borgeligt, eftersom de antisemitiska föreställningen är att judar är smarta och rika. Att kämpa mot islamofobi anses då vänster, eftersom högern anses vara kristen och mot invandrare från Mellanöstern och Nordafrika. Men all rasism är lika illa och bortom vår jakt på Sverigedemokrater måste vi granska oss själva och våra egna förreställningar, trots att det inte är lika kul. De flesta rasister jag mött har varit sossar och M är god tvåa. Jag har hört partivänner uttrycka antisemism. Det finns rasism överallt och är illa var det än uppstår, men allra värst när människor med makt är helt omedvetna om att det kan drabba dem själva. Ingen kommer undan, men alla kan göra något. Vi kan bussa våra barn till Auschwitz, vi kan lära. dem om kolonialism och förtryck och om Rwanda och Srebrenica. Och vi kan samtidigt ta in och granska oss själva.