Alla visa män, dom dyker upp igen

Att riksdagens två minsta partier tycker sig tala för hela det svenska folket i sina hjärtefrågor är en smula sorglustigt och kanske lite skrämmande.
Som om vi inte skulle fatta vårt eget bästa, vi som envisas med att rösta för invandring och friskolor. Som om vi skulle böja våra nackar i skam för att opinionsmätningar visar att alla inte tycker som oss i alla frågor. Som om vi egentligen inte tycker det vi säger, utan är köpta av ZOG eller Timbro eller vad det nu kan vara för dunkla krafter som fått oss att gå emot vår egen övertygelse.
Jag förstår att den som är liten kan lockas att vara övermodigt kaxig, för man har väl inte så mycket att förlora om man redan släntrar efter. Men dom som säger sig ha skådat ljuset, ett ljus som står över all diskussion, har ingen framgång hos mig. Ingen ska tala om för mig vad jag egentligen tycker, ingen kan räkna ut vad som är bäst för mig. De sista ska nog inte vara de första i alla fall.